måndag 31 oktober 2016

ULFSTOCKDUELLEN:
LED ZEPPELIN vs BLACK SABBATH
Match 3/8
Led Zeppelin III vs Master of Reality



För sitt tredje album begav sig herrar Page, Plant, Jones och Bonham till ett avlägset beläget lantställe i Wales. Där satt de i godan ro och lät de akustiska strängarna tala och naturligtvis hörs detta på Led Zeppelin III, som gavs ut i oktober 1970. Det finns elektriska urladdningar varav den ståtliga bluesballaden ”Since I´ve Been Loving You” är klart bäst. Den vikingainfluerade Tarzanritten ”Immigrant Song” har ett taggigt riff och en offensivt pulserande rytm, men den och övriga elektriska låtar känns mer som bra låtidéer och intressanta experiment än flygfärdiga zeppelinare. Lyfter gör däremot de i den engelska folkmusiktraditionen vilande ”Gallows Pole”, ”That´s The Way” och ”Bron-y-aur Stomp”. ”Gallows Pole” byggs upp med akustisk gitarr, bas och mandolin innan tempot höjs och kulminerar i ett rafflande crescendo där trummor och banjo hamrar intensivt. ”That´s The Way” är en spröd men samtidigt gripande ballad medan ”Bron-y-aur Stomp” drar iväg som en bluegrassterrier ackompanjerad av kastanjetter, skedar och handklapp.

Black Sabbath lade ingen möda på att söka nya musikaliska vägar – de valde att förädla sitt koncept med lugubra tongångar och bitande samtidskritik. Inspirerade av diverse droger hostar de igång Master of Reality med blivande stoner rock-klassikern ”Sweet Leaf”, drar upp tempot med ”Fairies Wear Boots”-ättlingen ”After Forever” och ringer ut albumets första sida med en av gruppens finaste stunder. Den eviga ”Children of the Grave” rider på vågor av välriktade pukslag och hotfullt dundrande basgångar från underjorden medan Tony Iommis strängar bygger upp ett melodiöst rekviem som publikhav världen över alltid kommer att skandera likt klostermunkar i en högmässa. Albumets andra sida är inte lika snärtig men icke desto mindre slagkraftig. Här förankrar de armerade cementblocken ”Lord of This World” och ”Into the Void” för evigt Black Sabbath som skapare och uppehållare av musikformen heavy metal. Den vemodiga visan ”Solitude” är detta albums stilmässiga avsteg och innehåller flera anmärkningsvärda detaljer som Ozzys avspända men inlevelsefulla sång och att Iommi färgsätter med akustisk gitarr, flöjt och piano.


Duellpoäng:
Led Zeppelin III 6/10
Master of Reality 8/10

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar