Här
är samtliga artister som är presenterade till Ulfstockfestivalen 2021
The Kenny Wayne Shepherd Band
"Goin' Home"
När den sjungande gitarristen Kenny Wayne Shepherd slog igenom i mitten av 90-talet med dunder och brak spåddes han som den nye Stevie Ray Vaughan. När han sedan värvade sin hjältes trummis Chris ”Whipper” Layton blev förutsägelserna så gott som sanna. The Kenny Wayne Shepherd Band spelar blues med sprutt, blues som ger gungstolen både snurr- och katapultfunktion. Lägg till sångaren Noah Hunt, som delar sången med bandledare Shepherd, och du har en genväg till musikformens djupast liggande källa. Ulfstock har äran att inleda sin nionde upplaga med The Kenny Wayne Shepherd Band!
The Good Rats
"Tasty"
Vi
på Ulfstock gillar att försöka gräva upp de lite mer obskyra akterna och ge dem
en chans att på vår festival få skina än en gång. Och mer obskyrt än The
Good Rats från Long Island, New York blir det nog inte detta festivalår. De
började härja runt på lokala klubbar i mitten på 60-talet och blev snabbt en
snackis med sin lekfulla mix av rock, blues, jazz och pop. Det var dock först
på 70-talet som det började röra på sig ordentligt för bandet även om de aldrig
lyckades hitta ut på de största scenerna. Vi gillar The Good Rats för deras
sväng, skojfriskhet och finurliga lyrik och vi hoppas även att vår publik kommer
göra det.
Fleetwood Mac
"Then Play On"
Fleetwood
Mac
hör till artisterna som sålt över 120 miljoner album. Den överväldigande
majoriteten av dessa utgörs av verk producerade från 1975 och framåt. Men innan
Fleetwood Mac blev en hitkanon var de av en annan sort. Gruppen bildades i
London 1967 som ett barn av den brittiska bluesboomen. Runt den stabila kärnan
bestående av trummisen Mick Fleetwood och basisten John McVie uppträdde
gitarrister och sångare med vitt olika stilar vilket givetvis också gav
gruppens musik vitt olika skepnader. 1975 introducerade Fleetwood Mac den
dynamiska duon Lindsey Buckingham och Stevie Nicks, gruppens sjätte gitarrist
tillika sjätte och sjunde sångare! Ulfstock
vill naturligtvis analysera denna musikaliska hydra. Med rättesnöret ”någon
jävla ordning ska det vara” presenterar vi Fleetwood Mac i en av dess tidigare
faser. Välkomna till en mycket intressant musikstund.
Silverchair
"Frogstomp"
Silverchair kallades lite elakt,
om än ändå ganska passande, för ”Nirvana in Pyjamas” när de som blott
15-åringar slog igenom med sitt debutalbum 1995. Dessa australiensiska
ynglingar hänförde oss med ett moget men ändå ungt rebelliskt grunge/rockgung
som tilltalade eder festivalgeneral väldigt mycket. De hade ett sound som både
var rivigt och svängigt men även med en påtaglig svärta. Tyvärr var det en kort
men intensiv karriär de hade där deras musik utvecklade för vart album. Trots
att de sedan 2011 inte längre är aktiva som band så gör de ett undantag och tar
sig hela vägen till Ulfstockfestivalen för sitt blott andra Sverigebesök i
karriären.
Airplay
"Airplay"
AOR-skolan del III: västkustrock
Våra första två lektioner har gett oss det första respektive det ultimata AOR-bandet, så nu vet vi hur riktig AOR låter. Men nu är det dags för gränsdragning – vad kan låta som AOR utan att vara det?
AOR omges i tongeografisk bemärkelse närmast av poprock, melodiös hårdrock och västkustrock. Det hela är egentligen ett enda stort pastellfärgat bollhav, men Ulfstock plockar fram både förstoringsglaset och guldörat och sätter pekpinnen på några avgörande enskildheter. Efter årets lektion skall vi kunna identifiera västkustrockens sound och kunna peka på några avgörande skillnader mellan AOR och västkustrock.
Vad ska vi lyssna efter? När det kommer till mjukare musik är ju sången, som man oftast lägger märke till först, väldigt snarlik och hjälper oss inte när vi ska skilja de olika musikstilarna åt. Men till skillnad från AOR hör man i västkustrock rikligt med blåsarrangemang. Vidare är kompet mer tillbakalutat medan det i AOR är mer stamp och tryck i arrangemangen. I västkustsammanhang låter man också ofta piano ackompanjera keyboards med duttiga ackord medan det inom AOR antingen är pianot eller keyboards som bär huvudmelodin. Det är därför inte ovanligt med två keyboardister i västkustsammanhang. En annan detalj är att västkustgitarristen gärna använder sig av jazzackord vilket kan låta lite skevt ibland men som bidrar till det karaktäristiska sound som västkustrock har. Och kanske är det just soundet som är den tydligaste markören vid distinktionen mellan de olika musikstilarna; AOR är mer arenaekande medan västkustrocken låter lite torrare och mjukare. Gott så, och för att sätta toner på orden lämnar vi över taktpinnen till våra gästföreläsare.
Airplay var egentligen ett studioprojekt bestående av kaliforniern Jay Graydon (gitarr och sång) och kanadensaren David Foster (keyboards). De var studiomusiker och producenter och betraktas idag som ikoner inom västkustgenren. Dessa anlitade sessionsångaren Tommy Funderburk, de flesta Totomedlemmarna samt en välkammad skara studiomusiker och skred till verket. Det enda album de gjorde under namnet Airplay (utgivet 1980) är en milstolpe inom genren.
Kreator
"Violent Revolution"
Vi
på Ulfstock gillar att testa vår publiks musikaliska gränser och har
försiktigt, om än smått omvälvande, försökt oss på thrash metal vid tidigare
festivaler. Nu tar vi steget fullt ut. Från Essen i Tyskland plockar vi in
thrash-veteranerna i Kreator och de kommer för att ge oss den (förmodligen)
hårdaste konserten under festivalen. Det kan vara läge för såväl gravida som de
med svagt hjärta att ha lokaliserat den så kallade ”AOR-hörnan” redan innan Mille
Petrozza och hans manskap äntrar scenen. Tag spjärn kära publik för nu blir det
åka av!
Camel
"Moonmadness"
Välkommen på progsafari!
Brittiska Camel bildades 1971 i England och leds av Andrew Latimer, sång, gitarr och tvärflöjt. Deras musik hämtar näring ur brittisk folkmusik och klassisk musik. Ljudbilden är ren och i progsammanhang relativt jordnära. Deras utgåvor under 70-talet kan liknas med Jethro Tulls. Musiken är teknisk och flärdfull och man drar sig inte för att krydda med flöjttrudelutter. Under 80-talet, efter ett antal medlemsbyten men med den ständigt närvarande Latimer vid rodret, gled man allt mer in på radioanpassat territorium. Stilmässigt påminner det alltjämt om Jethro Tull men med både en och två passningar till Pink Floyd.
Gruppen är alltjämt aktiv även om deras senaste utgåva är en nyinspelning av ett av deras tidlösa album. Närmast dessförinnan gav de ut originalmaterial 1999 och 2002.
Kära Ulfstockpublik, luta er tillbaka och sadla för en tur i passgång!
Queens of the Stone Age
"Songs For the Deaf"
Då var det dags att sätta sig i skolbänken igen för lektion nummer 5 i Stoner Rock-skolan! Kan ökenrocken slå på bred front och till och med bli ”kommersiell”? Den kommer nog aldrig bli den största av genres men när Joshua Homme efter Kyuss splittring bildade Queens of the Stone Age så hade han nog aldrig räknat med att hans fuzziga och stökiga ökenrock skulle visa sig bli gränsöverskridande. Bandets första stapplande steg är underhållande om än lite spretiga och under andra halvan av bandets liv (så här långt) så har herr Homme mest gått vilse i sin egen artistiska frihet. Men där i mitten någonstans, med den kanske skarpaste av uppställningar i en ständig skiftande line-up, så föll bitarna på plats. Bandets musik spelades i såväl Svensk Television som i Radio Sjuhärad och de största festivalscenerna var reserverade för bandet den sommaren. Bandets musik hittade alltså ut utanför sin egen lilla genre och slog globalt. Så sätt er tillrätta och följ med på en resa i ett och omvälvande ökenlandskap utan gränser.
Alcatrazz
"No Parole From Rock N Roll"
Får vi be om er uppmärksamhet – det här är Alcatrazz!
Förutom att vara namnet på ett beryktat före detta fängelse på en ö med samma namn utanför San Francisco var det en formidabel hårdrocksgrupp ledd av sångaren Graham Bonnet. Bonnets första smak på framgång kom 1968 i duon The Marbles. Dessa hade en hit med Bee Gees-bröderna Gibbs låt Only one woman. Men sedan hände inte så mycket mer än någon singel till med The Marbles, en filmroll där han spelade en sångare och ett självbetitlat soloalbum som gavs ut 1977. Han avböjde ett erbjudande att ersätta Brian Connoly i Sweet till förmån för att sjunga för Rainbow. Down To Earth blev tyvärr det enda han gav ut med Ritchie Blackmores skötebarn innan han var på solokvist igen. Efter albumet Line Up stod han återigen bredvid en gitarrhjälte och sjöng in ett storverk, Assault Attack med The Michael Schenker Group.
Alcatrazz bildade han i Los Angeles 1983 tillsammans med Jimmy Waldo (keyboards), Gary Shea (bas) och Jan Ulvena (trummor). Denna kvartett utgjorde stommen i gruppen som gav ut tre album 1983-1986. Gitarristerna var olika på alla album, i tur och ordning Yngwie Malmsteen, Steve Vai och Danny Johnson. Efter 80-talet har gruppen varit aktiv i olika konstellationer – Alcatrazz featuring Graham Bonnet samt ett Alcatrazz utan Bonnet och ett Graham Bonnet’s Alcatrazz. Inte ett rätt där och följdriktigt har ingen av dessa formationer lämnat något studiomaterial ifrån sig. Däremot återförenades Waldo och Bonnet 2020 och gav ut ett album under namnet Alcatrazz. Gitarrist: Joe Stump, vilket blev en plump.
Ulfstock kan utlova en fest för älskare av melodiös hårdrock. Vilken av de olika sättningarna Bonnet kommer med avslöjar vi inte, men hans tidigare besök med MSG gav tillräckligt mycket mersmak för att vi ska kalla in hårdrockens James Dean för ett kärt återbesök.
The Rolling Stones
"Let it Bleed"
Året är 1950, platsen är Dartford, England. Smågrabbarna Keith och Mick hamnar i samma skolklass och vänskap uppstår. Några år senare flyttar Micks familj och de båda kamraterna tappar kontakten. Vi spolar fram till 1961, platsen är plattform 2 på Dartfords tågstation. De nu 18-åriga grabbarna stöter ihop igen av en slump och de musikalbum med bland annat Chuck Berry och Muddy Waters som Mick bär på avslöjar för Keith att de har ett gemensamt intresse. Resten är odödlig rockhistoria. Grunden till The Rolling Stones är skapad. Mick och Keith med efternamnen Jagger och Richards kom att tillsammans skapa en rock’n’roll maskin som än idag fyller arenor världen över. Musiken har alltid tagit avstamp i bluesen för att sedan förgrenas ut i bland annat kaxig rock! Denna orkester behöver inte någon närmare presentation för våra besökare är väl pålästa. De vet också att de nu kan räkna med såväl allsångspartier och tändaren i luften-stunder som ett hejdlöst sväng.
Vi vet att det bara är rock’n’roll men vi vet att ni gillar’t!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar