Efter
släppet av skivan Rock of Bust så bestämde sig Uffe och Juxon för att det nu
var dags att bena ut och utse AC/DC’s bästa album. Detta gjordes var för sig
under några veckors tid och presenterades sedan för varandra under mer eller
mindre högtidliga ritualer. Här nedan ser ni hur deras båda listor ser ut och
varje albums totalpoäng inom parentes tillsammans med några korta kommentarer
om varje skiva. Det skall också tilläggas att AC/DC aldrig har gjort ett dåligt
album och även deras ”sämsta” skiva är bättre ände flestas bästa.
Uffes
lista:
1.
Back in Black
2.
Powerage
3.
Let There Be Rock
4.
Highway to Hell
5.
The Razors Edge
6.
High Voltage
7.
Dirty Deeds Done Dirt Cheap
8.
Ballbreaker
9.
Rock or Bust
10.
Flick of the Switch
11.
For Those About to Rock...
12.
Blow Up Your Video
13.
Stiff Upper Lip
14.
Fly on the Wall
15.
Black Ice
Så
här säger Uffe om vardera skiva…
1.
Back in Black (10p)
Inget
snack om saken! Back in Black är given etta och så nära en fulländad skiva
någon någonsin har kommit. Med åren har jag placerat skivan längre ned på
listan för man vet aldrig var ens dagsform tar en men albumet har aldrig
placerats lägre än tvåa. De senaste åren har den dock varit ohotad etta då både
den som jag mognar med åren. Musik blir inte bättre än så här!
2.
Powerage (10p)
Intensiteten,
även i de långsammare låtarna, som infinner sig på detta album är förförande.
Soundet är fräsande och här finns ett speciellt mörker som får bandet att låta
pissförbannade i flertalet låtar. Inte en dålig låt! Till och med halvballaden
Cold Hearted Man är lysande!
3.
Let There Be Rock (10p)
Skivan
med tidernas kanske coolaste sound. Gitarrljudet är fullständigt brutalt och
förförande. Den som inte plockar upp luftgitarren när denna skivan åker på, ja
den är nog döv. Här är faktiskt den internationella versionen att föredra då vi
får mästerliga Problem Child i stället för den något svagare Crabsody in Blue.
4.
Highway to Hell (10p)
Detta
album har många gånger legat etta på listan men då jag med åren (och visheten?)
har kommit att omvärdera flera av bandets skivor så har den nu halkat ned.
Tills jag lyssnar på den vill säga för då lär den väl vinna igen! Sicken
platta! Något mer polerad än sina närmaste syskon men ändå med det
omisskännliga AC/DC-soundet.
5.
The Razors Edge (10p)
Mitt
första möte med AC/DC i albumformat och så som den då 12-årige Uffe spelade
denna skivan. Om och om igen. Uffe blev besatt och ett livslångt
kärleksförhållande är inlett. Jag kan idag förstå att skivans listplacering
beror på många sentimentala pluspoäng men faktum är att skivan står stark även
utan dem. Ett galet starkt album och innehåller enda jullåten man kan lyssna på
året om!
6.
High Voltage (9p)
Skivan
med flera låtar som har kommit att definiera bandet och första grundbulten i
hur australiensisk pubrock skall låta!
7.
Dirty Deeds Done Dirt Cheap (9p)
Några
låtar är aningen för långa på slutet men som helhet ett kanonalbum med flera av
bandets bästa låtar! Varför de i stort sett bara spelar titelspåret live är för
mig en gåta.
8.
Ballbreaker (9p)
Bandets
heavy metal-album! Den första AC/DC-plattan som jag fick och väntade på skulle
släppas. Det finns så mycket jag gillar med denna skivan. Tyngden, hårdheten,
layouten, texterna. Egentligen borde denna skivan ligga mycket högre upp men så
är ju konkurrensen mördande också.
9.
Rock or Bust (9p)
Deras
kortaste album men också ett av deras tajtaste. Undrar om de två föregående
albumen hade varit så här bra om man kortat ned speltiden? Jag älskar denna
plattan som är ettrig, in-your-face och hård men samtidigt lämnar utrymme för
bandets bluesiga sida. Ge den 19-15 år så kan den mycket väl vara topp-3!
10.
Flick of the Switch (8p)
Bandets
klart ruffigaste och ”skitigaste” platta. Benhård. Kanske inte den med bäst
snittbetyg på låtarna men helheten gör detta till en fantastisk stunds
lyssning.
11.
For Those About to Rock... (8p)
Egentligen
en skiva med endast en låt. Eller? Nej här finns massa sjukt sköna låtar men de
är nödvändigtvis inte bandets starkaste. Skivan vinner mycket på sin helhet och
ett mörker som jag ligger över de flesta låtar och som jag gillar skarpt.
12.
Blow Up Your Video (7p)
Många
bra låtar och jag tänker alltid på de norska bergsvägarna när jag hör skivan
för jag hade precis fått denna när vi bilsemestrade i Norge. Skivan gick
non-stop i min CD-walkman men idag kan jag rynka lite på nästan åt 80-tals
soundet.
13.
Stiff Upper Lip (6p)
Ett
album som är för långt och kanske aningen segt men vinner poäng på sin bluesiga
känsla och några rejäla kanonlåtar.
14.
Fly on the Wall (5p)
Ofta
bespottad som bandets sämsta skiva men här finns fina stunder. Dock är nivån på
låtarna något lägre än i övriga karriären. Det platta 80-tals soundet gör nog
sitt till också.
15.
Black Ice (5p)
Jag
gillar skivan men orkar aldrig lyssna på den då den är för lång! Här finns 8-10
låtar som skulle göra detta albumet till en storstilad comeback för bandet men
istället valde de 15 och man blir tokmätt.
Juxons
lista:
1.
Highway to Hell
2.
Powerage
3.
Back in Black
4.
High Voltage
5.
Let There Be Rock
6.
Dirty Deeds Done Dirt Cheap
7.
The Razors Edge
8.
Flick of the Switch
9.
Blow Up Your Video
10.
For Those About to Rock…
11.
Rock or Bust
12.
Black Ice
13.
Ballbreaker
14.
Stiff Upper Lip
15.
Fly on the Wall
Så
här säger Juxon om vardera skiva…
1.
Highway to Hell (10p)
Med
Highway to Hell förädlar AC/DC sitt karaktäristiska koncept och tar steget ut
till de breda massorna och de stora arenorna. Tidlös klassiker.
2.
Powerage (10p)
Ett
outslitligt verk, det finns inte en enda låt man kan tröttna på. Kanske gruppens
mest gedigna album.
3.
Back in Black (10p)
En
renodlad hitkavalkad från början till slut.
4.
High Voltage (9p)
High
Voltage är AC/DC per definition och stamcellen för varje kommande album i
gruppens karriär. Ibland tänker jag att det egentligen aldrig blev bättre än så
här.
5.
Let There Be Rock (9p)
Ännu
en talande titel - det svettigaste och intensivaste av gruppens studioalbum
under 70-talet.
6.
Dirty Deeds Done Dirt Cheap (8p)
Inte
riktigt lika helgjuten som övriga 70-talare men titellåten och Ride On hör till
gruppens ypperligaste låtar.
7.
The Razors Edge (8p)
Kommersiellt
sett en Back in Black del II och med hitten Thunderstruck och nye trummisen
Chris Slade fick man ånyo arenor att gunga.
8.
Flick of the Switch (8p)
En
råbarkad, frustande skapelse som inte låter som något annat i katalogen.
9.
Blow Up Your Video (7p)
Förstadiet
till The Razors Edge.
10.
For Those About to Rock… (7p)
Efterfesten
till Back in Black, men den här gången håller låtarna inte samma klass.
11.
Rock or Bust (7p)
En
ettrig och väl sammanhållen samling sånger.
12.
Black Ice (7p)
Enastående
produktion, skala bort en kvart av speltiden och du har ett album som matchar The
Razors Edge.
13.
Ballbreaker (7p)
Jag
rankar hälften av låtarna som kvalitets-AC/DC, resten går mig förbi.
14.
Stiff Upper Lip (6p)
Som
Ballbreaker fast lusigare tempo.
15.
Fly on the Wall (5p)
Något
så unikt som ett oinspirerat AC/DC-album. Men titellåten och ett par ärtiga
riffpärlor till lyfter den till godkänd nivå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar