I BACKSPEGELN: LIVESTOCK 2022

Kamratföreningen Ulfstockarna går ett härligt år till mötes med två jubileumsföreställningar på programmet. Först ut är vår nyblivna femåring LiveStock. Det fanns frågetecken inför festivalen – vågar vi återgå till klassisk mark i Sandared nu när pandemilagarna upphävts, och kommer publiken tillbaka? Svaret är ett rungande ja på båda frågorna! För när väl Foghat slår an tonen i Uffes Groove Cave tar det inte lång tid innan sofforna är mysigt fyllda med besökare. Ja Generalen får rent av ställa fram extrastol för att alla ska sitta bekvämt, för visst ska det vara bekvämt att gå på festival?

Britternas set spritter av spelglädje och det allvarstyngda uppdraget att inleda ett jubileum klaras av med glans. Magnum vill inte vara sämre och fyller på med spännande låtval som överraskar många i publiken. Likaledes brittiske gitarristen Gary Moore är ett på förhand hett emotsett namn och höjer faktiskt nerven i programmet en smula genom att komma fulltankad med hårdrocksriff. Nordirländaren är på gott humör vilket han firar med ett antal chiliheta solon.

Men vi skulle ha en artist till innan lunch och denne lynnige herre ställde till med både det ena och det andra redan dagarna innan festivalen. Lyckligtvis dyker Eddie Meduza upp i (någorlunda) nykter kaluv i sällskap med sitt synnerligen samspelta Roarin’ Cadillacs. Det mest ekivoka får stå till sidan för ystert stampande rrrock’n’rrroll och alla glasögonormarrr i publiken känner sig både lättade och spralliga efteråt. Jubileumschilin intas under närmast andaktsfull stämning till Yawning Mans svävande och snyggt svepande ökenrock och Generalen svarar tjänstvilligt på alla frågor om det småobskyra bandet.

Med över 150 år i bluesens tjänst har givetvis Buddy Guy och Junior Wells all rutin som krävs för att gunga igång det ordinarie programmet igen. Deras akustiska spelning får åhörarna att spetsa öronen och vi känner igen ett antal odödliga bluesörhängen. Blue Öyster Cult kliver sedan upp på den välkrattade manegen och sprider sin vackra men ockult klämtande rockmusik över den uppmärksamma publiken. Som vi har längtat efter BÖC och känslan är av allt att döma ömsesidig. De varvar slag med smek och känslan efteråt är att det inte får dröja allt för länge med ett återbesök. Men kvällen är inte över än och Whitesnake under ledning av den evige David Coverdale fullbordar jubileet med en bluesfärgad rock’n’roll-föreställning som sent skall glömmas. Med Ian Paice som pådrivare och Jon Lord som kapellmästare är ormtjusare Coverdale i sitt esse och presenterar Whitesnake i sin mest praktfulla och välspelande skrud. Mersmak är bara förnamnet och lyckligtvis samlas vi här snart igen. För inget mindre än Ulfstock X, väl mött!

Avslutningsvis så vill vi tacka alla inblandade artister och besökare för ett väl genomfört arrangemang och så redovisar vi samtidigt här nedanför hur poängen utföll. Det är Uffe och Juxons betyg som redovisas här. Broder Dennis införde en ny betygsskala som vi inte riktigt fått grepp om ännu. Att räkna i kilojoule var helt klart svårare än vi trodde men lovar att ge det en chans tills nästa gång.

8,32 Whitesnake - Live…In The Heart Of The City
8,30 Gary Moore - We Want Moore!
8,27 Foghat - Live
7,49 Blue Öyster Cult - Extraterrestrial Live
6,99 Magnum - Marauder
6,99 Buddy Guy & Junior Wells - Last Time Around: Live At Legends
6,93 Eddie Meduza & The Roarin' Cadillacs - Live: Dåren É Lös!

/Festivalledningen