Traditionsenligt inleds en festival i Ulfstocks regi
bluesosande och visst osar det bränt om gitarr och förstärkare när Pat
Travers med band intar scenen och bränner av ett koppel bluesrockrökare av
finaste snitt. Kanadicken och hans kamrater får det att både gunga och svänga
så att allas stela leder mjukas upp. Tur var väl det för när Kansas
sedan bjöd upp till spänstig dans med sina progressiva och yviga toner så var
det risk för sendrag. Med snygga melodier, oerhört välkomponerade stycken och
årets kanske vassaste musiker på scen så flödade superlativen i publiken.
Än mer dansat blev det när äntligen en kvinna tog plats i
herrarnas dans och det var inte vilken kvinna som helst utan kanske den främsta
av dem alla. Aretha Franklin må ha bjudit oss på en del ”enkla”
popsånger i sitt set men när en låt väl passerat Franklin-filtret så är det en
soulfylld och svängig mästerlig produkt som tittar fram. Om vi inte dansat
innan så svängde vi våra lurviga rejält nu. Till och med Ray Charles lyckades
hitta rätt för ett gästspel och vem var egentligen killen som spelade congas så
galant?
Stämningen var på topp, värmen i publikhaven började småkoka
och det var dags att sätta sig till bords för inmundigade av festivalchili. Bachman-Turner
Overdrive spelade upp medan vi satt till bords och vi blev varmare av
chilin och än mer spritt i benen av kanadickernas gungande rock. Var skall
detta sluta mån tro? Morgondagens träningsvärk har redan börjat försöka komma
till tals.
Daniel Norgren sveper då in som en lugnande burk liniment
och ger oss sin eftertänksamma blues i ett makligt tempo. Vi kunde stilla våra
kroppar, fylla våra kaffekoppar och sansa våra knoppar medan vi lyssnade på
hans oerhört snygga kompositioner. Självaste Neil Young hade med lätthet funnit
inspiration i hemmasonens musik om han bara behagat infinna sig i person. Men
den behagliga och sansade bubbla vi blev invaggade i sprack och vi kastades
direkt ut i en ny gungade dans när Clutch började spela upp.
Maryland-kvartettens tunga bluesrock är själva definitionen av ordet sväng.
Trummisens taktfasta men ack så yviga viftande med stockarna lägger grunden för
en vild svängom i publikhavet. Bandet levererar ett dundrande bra set men blir
till en lätt krusning på svallvågorna för när årets headline intar scenen så
tar ett parti av hela havet stormar vid. The Rolling Stones rockar
sockarna av oss och sätter ännu en vild dans i rullning. Britterna ger oss
tidlös bluesig rock i ett kort men snärtigt set som ger mersmak. Publiken
lämnas utmattad och hänförd. Vad har vi precis bevittnat? Stordåd? Nästa
ankomst av vår frälsare? Nej, bara ännu en bejublad festival i Kamratföreningen
Ulfstockarnas regi.
Vi vill med dessa rader tacka våra besökare, artister och
frivilligpersonal för ännu en succé. Vi ses snart igen på Ulfstockfestivalen!
/Festivalledningen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar