John Campbell
När
Ulfstock slår upp sina portar till festivalområdet så är det traditionsenligt
blåa toner som ekar från huvudscenen och så även i år. I år går uppdraget till
Louisiana-bördige John Campbell som under sin livstid endast fick ur sig
fyra album men som ändå lyckades sätta sitt personliga avtryck på bluesträdet.
Med flinka fingrar på gitarren och en myndig stämma i mikrofonen så tror vi att
han även kommer sätta avtryck på Ulfstockpubliken.
Tony Joe White
Vår
nästa artist är upphovsman till en helt egen genre – träskrock. Tony Joe
Whites musik speglar den kulturella mångfald och miljö som hans uppväxt i
sydstaten Louisiana utgör. Med ett tillbakalutat groove och enkla gitarrfigurer
var hans låtar en viktig influens för Creedence Clearwater Revival, men där
John Fogerty gick på knock i ärtiga refränger stannar Tony Joe White i en
transliknande dvala – inte minst tack vare den djupa barytonrösten. Det sägs
att Tony Joe inte åldrades, han blev bara djupare, med avseende på sångrösten.
Så på med hatten och ta fram en kall vattnig öl och välkomna The Swamp Fox!
Country Joe & The Fish
Förra
året började vi närma oss den psykedeliska rocken som växte fram i San
Fransisco under sextiotalet. Nu tar vi ett första rejält steg in i denna värld
med inga mindre än Country Joe & The Fish. Det var kanske inte
störst men de har många gånger nämnts som det band som släppte det allra första
helt genomgående psykedeliska rockalbumet. Här finns psykedelisk rock,
psykedeliska jam, märkliga ljud och andra konstigheter så har ni
trattcigaretter hemma så är det dags att ta med dem för nu blir det trippigt värre.
Zebra
Dags
att fylla på ulfstockarnas lista med power trios. Zebra startade mer
eller mindre som ett Led Zeppelin-hyllningsband som fyllde ut sin setlist med
låtar av Yes, Jethro Tull och Pink Floyd bara för att de kunde. I början av
80-talet upptäcktes de av Atlantic Records och flyttade därför från sina hem i
New Orleans till Long Island, New York. Gruppens främsta kännetecken är
gitarristen Randy Jacksons gälla sång som påminner en hel del om röster som
Robert Plant, Geddy Lee och Jon Anderson. I dagsläget har de gett ut fyra album
med ett femte klart för utgivning inom en snar framtid.
Huanastone
Stoner och grunge föddes
ur samma musikaliska och sociala bakgrund på den amerikanska västkusten fast i
varsin ända och den geografiska skillnaden gjorde de båda kusinerna ganska
olika. Uppe i norr vad det mörkt och kallt vilket gav grungen en slamrig och
ganska deppig framtoning medan det i söder var varmare och soligare vilket gav
stoner ett mer tillbakalutat sound. Att kombinera dessa två genres har visat
sig vara svårt trots att det går att dra många paralleller rent musikaliskt.
För att försöka hitta ett bra exempel på hur det kan låta då man lyckas så får
vi bege oss till den svenska södern och Malmö. Här hittar vi Huanastone
som hittar inspiration från såväl Kyuss som Alice in Chains men ändå lyckas få
till något litet eget. Nu får vi se om den hårda, men rättvisa,
Ulfstockpubliken tycker att de har lyckats.
April Wine
Ulfstock
älskar kanadensiska band och av den anledningen känns det lite extra angeläget
att presentera en av de allra första grenarna på hårdrockslönnen. April Wine
bildades av sjungande gitarristen Myles Goodwyn i Halifax, Nova Scotia, 1969.
Gruppen albumdebuterade två år senare och var aktiva till och från fram till
Goodwyns död 2023. Storhetsperioden varade från 1975 till början av 80-talet då
de bland annat sågs på Monsters of Rock, Donington. Klassisk rockbouquet med
trillingattack på gitarrer utlovas.
Sex Pistols
Punken;
det störiga, smutsiga och högljudda syskonet på musikträdet har inte förärat
Ulfstockpubliken med sin närvaro alltför mycket genom åren men blir det kanske
ändring på det nu? Ramones har ju redan visat oss vad som hände på den
amerikanska kontinenten i genrens linda och nu är det dags för Storbritannien att
kontra. De släppte bara ett enda album men har ändå kommit att bli ikoniska. Genren
har som all musik förändrats mycket genom åren men dessa osnutna ungdomar har
kommit att bli urtypen för hur punken skall låta, se ut och (inte?) bete sig. Så
våra kära kamrater…
Never Mind the Bollocks, Here's the Sex Pistols!
Blue
Öyster Cult
Inom hårdrocken har
idoldyrkan alltid varit i fokus. Alla band har sina stjärnor, jag tänker inte
börja rabbla, du vet vad jag menar. Men ett band som funnits där sedan
hårdrockens gryning och likt vampyrer överlevt medlemsbyten och musikvärldens
nycker är Long Islands gåtfulla musiksällskap Blue Öyster Cult. Bandet bildades
i slutet av 60-talet och tog sitt avstamp i den psykedeliska rockrörelsen,
främst The Doors, Jefferson Airplane och MC 5. Musikaliskt spänner de från
styltig motorcykelklubb-rock till artrock via jazz, psykedlelia och generisk
pudelrock medan lyriken alltid varit fantasitriggande texter om ockultism,
konspirationsteorier, science fiction och monster. Och kanske är det de
sofistikerade texterna och det faktum att bandet har tre, fyra olika sångare
och tre gitarrister som gör att det aldrig uppstått någon fixering vid enstaka
medlemmar i bandet? Sedan 80-talet har vi bevittnat otaliga medlemsbyten och
idag återstår endast Eric Bloom och Donald ”Buck Dharma” Roeser (båda sång och
gitarr) från den självtitulerade debutskivan (1971). Bandets belackare kallar
dem ibland Two Öyster Cult men den kultförklarade rörelsen törstar alltjämt
efter blod. Ulfstock, beväpna er med silverkulor och vitlök, Blue Öyster Cult
är här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar