Abandon
utgiven 1998 är den andra plattan med Steve Morse i rollen som Ritchie
Blackmores efterträdare. Vi känner igen soundet men här är nyanserna mörkare än
på föregångaren Purpendicular. Stilmässigt kan vi också höra vissa förändringar
såsom i de progmetalliska höjdarspåren Seventh Heaven och Watching the Sky. På
minuskontot noterar vi en ganska poänglös nyinspelning av In Rock-stänkaren
Bloodsucker samt alltför många godmodigt lunkande groovenummer bland vilka
Whatsername kandiderar till Deep Purples sämsta låt någonsin.
Till
Hammered 2002 anlitas producenten Thom Panunzio, som faktiskt gav Deep Purple
en spark i ändan med The Battle Rages On. Och visst, ljudbilden känns luftigare
och djupare men nog är det Motörhead alltid, trots keyboards i fonden!
Phil Campbell får stort utrymme i Panunzios produktion. Riffen får harmonier
och i låtar som Walk a Crooked Mile och Voices From the War hör man rent av
stämsång som snyggt kompletterar Lemmys whiskeylena betraktelser. Tyvärr orkar
låtmaterialet inte sista kvarten och man står för en riktig bottennotering med
No Remorse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar