ULFSTOCKDUELLEN:DEEP PURPLE vs MOTÖRHEADMatch 3 Made in Japan vs No Sleep 'til Hammersmith

Det här mötet är väl ändå på förhand avgjort, tänker en hel rockvärld. Men inte vi på Ulfstock! Deep Purples ”Made in Japan” är värd sin status som ett av de stora livealbumen men i våra kriterier väger helhetens autenticitet tungt. Medan Motörheads ”No Sleep 'til Hammersmith” dånar som ett Bomberplan och bankar Satan och hela helvetet ur sin publik faller Made in Japan på att de helt enkelt med avsikt släpper taget. Det man bygger upp med den alltid lika strålande ”Highway Star” förloras när liveljudet helt plötsligt bryts när låten tar slut, som om det vore ett ”Greatest Hits”-album. Dessutom följer en malplacerad ”Child in Time” som andralåt istället för den då nya singeln ”Smoke on the Water” eller det perfekta andraspåret ”Strange Kind of Woman”. Och medan vi ändå håller på och kritiserar denna heliga ko – ”Space Truckin'” håller inte i tjugo minuter, hur bra den än är i sitt originalutförande på moderalbumet ”Machine Head”. Hylla den som hyllas bör – ”No Sleep 'til Hammersmith” är den bättre liveupplevelsen av de båda.

Duellpoäng:

Made in Japan 8/10

No Sleep 'til Hammersmith 9/10

ULFSTOCKDUELLEN:DEEP PURPLE vs MOTÖRHEADMatch 2 Bastards vs Perfect Strangers

I den första returmatchen mellan Motörhead och Deep Purple klev titelförsvarande Deep Purple upp i sin återförenade klassiska MKII-sättning och ställdes mot ett revanschsuget och hungrigt Motörhead med nyförvärvet Mikkey Dee bakom trummorna för första gången på ett helt Motörheadalbum.

Då båda banden låter inspirerade och på bästa spelhumör är det främst albumens jämnhet som fäller avgörandet i den här duellen. Deep Purples klassikerkanonad ”Knocking at Your Backdoor”, ”Perfect Strangers”, ”A Gypsy's Kiss” är visserligen något mer legendarisk än Motörheads ”I Am the Sword”, ”Born to Raise Hell” eller ”Bad Woman” men där Motörhead får någon svacka trummar Purple på i all sin prakt och presenterar ett album som skulle kunna framföras live i sin helhet utan att förlora greppet om publiken.

Duellpoäng:

Bastards: 7/10

Perfect Strangers: 8/10

ULFSTOCKDUELLEN:DEEP PURPLE vs MOTÖRHEAD

Detta är ingen vanlig Ulfstockduell. I vanliga fall tar vi två band/artister som på ett eller annat sätt har något gemensamt rent musikaliskt och deras karriärer får gärna vara samtida. Varför då ställa Deep Purple mot Motörhead? Rent tidsmässigt fungerar det ju då båda existerat mer eller mindre under hela hårdrockens livstid så här långt men musikaliskt? Nja, där står de nog ändå på olika ben.

Men den inbitne Ulfstockaren vet ju att vi på Ulfstockkontoret har roat oss den senaste tiden med att rangordna och utse de bästa brittiska hårdrocksbanden. Vi anordnade till och med en hejdundrande final i samband med Vinylkvällsällskapets senaste sammankomst där Deep Purple gick segrande ur striden då deras Fireball slog Motörheads Overkill efter en jämn, och avancerat uträknad, duellmatch. Vi vill också poängtera att det resultatet som vi spikade under finalkvällen är det resultat som gäller för listan med de bästa brittiska hårdrocksbanden. De inblandades betygsättningar var inte förgäves, tvärtom, de var oerhört viktiga för oss på Ulfstock.

Men vi kände där och då att det var oerhört kul att duellera dessa två giganter mot varandra så vi bestämde oss för att fortsätta! Det kommer inte bli lika avancerade duellmatcher som i finalen utan vi kommer köra samma poängsystem som på övriga Ulfstockdueller. Detta gör således att den första matchen slutar oavgjort helt plötsligt.

En annan detalj som skiljer denna duell från de övriga är att det på förhand inte är bestämt  vilka skivor som möter vilka. När det är spikat att en duell skall ske så är det de båda kombattanternas managers (Juxon/Deep Purple och Uffe/Motörhead) som väljer ut vilket album som de vill ställa upp med. Detta gör att en skiva från 70-talet kan få stångas med ett färskare verk till exempel.

Hur länge denna duell kommer pågå vet vi ej i dagsläget. Vi känner för att hålla våra infallsvinklar öppna vilket kan resultera i att vi helt plötsligt har duellmatcher beståendes av livealbum, singlar eller citatsamlingar i vinylbindning. Vem vet? Möjligheterna är enorma. Vi kommer dock inte köra några längre matchreferat som det ser ut i dagsläget men det kan ändras det också.

Avgjorda matcher:

Match 1: Fireball vs Overkill 8-8

Match 2: Bastards vs Perfect Strangers 7-8

Match 3: Made in Japan vs No Sleep 'til Hammersmith 8-9

Match 4: The Wörld is Yours vs Purpendicular 6-7
Match 5: Come Taste the Band vs 1916 8-7

Match 6: Snake Bite Love vs Slaves and Masters 6-8
Match 7: Abandon vs Hammered 6-5

Kommande matcher:

Match 8: ???? vs ????

ULFSTOCKDUELLEN:SAMMY HAGAR vs TED NUGENTMatch 3/10Musical Chairs vs Cat Scratch Fever

Sammy Hagar har på sitt tredje soloalbum Musical Chairs (oktober, 1977) ännu inte hittat sin musikaliska identitet. Men vad gör det när resultatet är så bra. Glödheta ”Turn up The Music” och den intensiva ”Reckless” står sida vid sida med fina ballader som ”You Make Me Crazy” och ”Try (Try to Fall in Love)”. Albumets kristallklara produktion gör dessutom samtliga musiker till huvudpersoner vilket lyfter även den stilmässigt mer svårdefinierade ”It's Gonna be Alright” till underhållande höjder.

Cat Scratch Fever (1977) är en passande titel på Ted Nugents tredje sologiv. Hans gitarr klöser med febrig hetta och det bästa river han av redan i inledningen. Titelspåret och ”Wang Dang Sweet Poontang” är ytterligare två superklassiker att lägga till den riffkanonad som hans konserter utvecklades till. Men av någon anledning sträcker sig hans ambitioner inte till att skriva fler än två bra låtar för resten av materialet kör Ted på autopilot. Eller är det bristen på variation som spelar oss ett spratt? I vilket fall som helst blir Teds trea mindre angelägen än Sammys på grund av detta.

Duellpoäng:

Musical Chairs: 7/10

Cat Scratch Fever: 6/10