Denna
match ställde Deep Purple-truppen upp med sitt Mark IV-spelsystem i form
av Come Taste the Band medan Motörhead kom till spel med två gitarrister
och albumet 1916. Två på förhand lite bortglömda pärlor i vardera bands
diskografier men inte på något sätt sämre för det. Snarare tvärtom. Motörhead
stormade fram i sedvanligt tempo med larmande gitarrer och ett jäkla driv.
Klassiker som The One to Sing The Blues och Going to Brazil satte tonen direkt
medan andravågen fortsatte på ett övertygande sätt med Love Me Forever i
främsta led. Det visade sig dock att Deep Purple skulle vara övermäktiga denna
afton. Med ett sjuhelsikes sväng, oväntade taktikändringar och med nykomlingar
i truppen som David Coverdale och Glenn Hughes som nu vuxit in i matchstället
och levererade på toppen av sin förmåga så dominerade bandet från start till
mål. De snyggaste och starkaste stunderna hette Gettin’ Tighter, Love Child och
You Keep on Moving.
Duellpoäng:
Come
Taste The Band 8/10
1916
7/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar