ULFSTOCKDUELLEN:LYNYRD SKYNYRD vsTHE ALLMAN BROTHERS BANDMatch 2/7Wipe the Windows, Check the Oil, Dollar GasvsOne More From The Road

På LiveStock 2021 så bjöd vi våra besökare på en duell mellan de två stora sydstatsrockbanden och vi sammanfattade matchen så här:

Årets Ulfstockduell stod mellan sydstatsrockens två stora härförare och stilbildare. Först ut var The Allman Brothers Band som med sitt övermänskliga sinne för melodier och oefterhärmliga samspelthet trollband publiken. Deras utmanare Lynyrd Skynyrd kontrade i sin tur med medryckande riff och allsångsvänliga refränger vilket fick publiken att skaka sina lurviga. Poängmässigt (efter avrundning efter regelboken) så blev detta en oavgjord match men de stora vinnarna blev publiken som fick en mastodontstor dos av det bästa som sydstatsrocken kan erbjuda.

Duellpoäng:

Wipe the Windows, Check the Oil, Dollar Gas 8/10

One More From the Road 8/10

ULFSTOCKDUELLEN:BOB DYLAN vs NEIL YOUNGMatch 5/8Infidels vs Life

När Infidels ges ut 1983 befinner sig Bob Dylan i en vilsen period. Efter tre album som pånyttfödd kristen tar han hjälp av Mick Taylor (ex-John Mayall’s Bluesbreakers, ex-Rolling Stones), Mark Knopfler och hela produktionsteamet bakom Dire Straits för att skapa reda i kaoset. Resultatet är högklassigt – inga episka berättelser men starkt Dire Straits-influerad sportradiomusik från 80-talet. Och Mick Taylor är grädden på moset, faktiskt.

När Life ges ut 1987 befinner sig Neil Young i en vilsen period. Ja, även han. Men till skillnad från religiösa grubblerier befinner sig Neil i en vild kamp om sin artistiska integritet med sitt skivbolag. Beväpnad med sofistikerat trots vinner Neil såklart, men fansen fick nog kramp i ögonbrynen när 80-talsalbumen slog ner än här, än där. Life är det bästa av Geffenplattorna. Vi får visserligen utstå bombastiskt ekande trummor och klistriga syntljud men låtarna, främst balladerna, är gedigna.

Duellpoäng

Infidels 8/10

Life 7/10

ULFSTOCKDUELLEN:BOB DYLAN vs NEIL YOUNGMatch 4/8Desire vs Zuma

1975 är Bob Dylan en luttrad artist. Han har utstått spott och spe, genomgått artistiska och personliga förändringar och i sin ständiga jakt på utveckling och förnyelse blivit en artist alla andra jämförs med. Desire är lika delar svängig americana och tacokryddad folkrock. Vi hör mer fiol än munspel och Dylan är mer intresserad av sedelärande outsiderfabler än att analysera sitt privatliv. Måhända hans mest underhållande 70-talsalbum.

1975 är Neil Young en luttrad artist. Han har utstått spott och spe, genomgått artistiska och personliga förändringar och i sin ständiga jakt på utveckling och förnyelse blivit en artist alla andra jämförs med. Ja, även han. Zuma presenterar en något mer lättillgänglig Neil, inte lika bångstyrig och impulsiv som på närmaste föregångaren Tonight’s the Night. De flesta spåren framförs tillsammans med de ständigt skenande Crazy Horse vilket alltid bäddar för spännande lyssning, i synnerhet mäktiga Cortez the Killer. Här sitter Neil likt en riddare till häst och svingar sin lans med dödlig precision. Övriga låtar tjänar likt riddarens väpnare sitt syfte, men ingen pratar om dem.

Duellpoäng

Desire 7/10

Zuma 6/10