ULFSTOCKDUELLEN:STYX vs KANSASMatch 1/6Man of Miracles vs Kansas

Man of Miracles, Styx fjärde fullängdare, släpps samma år som kombattanten och är albumet där gruppens karaktär börjar skönjas: de slöjlika sångstämmorna i Golden Lark och pampiga arrangemangen i titelspåret och Christopher, Mr Christopher. Och som ett svar på Kansas Deep Purple-fäbless kommer här ettriga Uriah Heep-minnande boogierökaren Southern Woman. Man of Miracles vinner på mer jämnstarkt material och mognad i framförandet.

Det är något brittiskt över Kansas musik. Tänk dig Deep Purple korsat med Jethro Tull där Ian Andersons flöjt bytts ut mot fiol. För visst måste den amerikanska musiktraditionen finnas representerad på något sätt om ett band kommer från Kansas. Nåväl, debuten bär gruppens alla kännetecken. Med råge! Journey from Mariabronn och Death of Mother Nature Suite är majestätisk progrock och Belexes är racerjazz i stil med Deep Purple. Men här finns även balladkvalitéer och amerikansk arenaboogie som kontrast till krumelurerna.

Duellpoäng:

Man of Miracles 7/10

Kansas 6/10

ULFSTOCKDUELLEN:STYX vs KANSAS

När vi parar ihop våra olika duellanter så försöker vi ofta hitta någon form av gemensam nämnare. En genre, geografiskt område, skostorlek eller annat släktskap etcetera. I fallet med Styx mot Kansas så finns det egentligen ingen direkt koppling. Visst de båda amerikanska banden slog igenom på 70-talet och lirar väl ungefärligt samma sorts rockmusik. Medan Styx drar år det symfoniska med stora refränger så svänger sig Kansas med folkrocken. De båda förenas dock i det progressiva. Styx på ett mer teatraliskt sätt och Kansas på ett mer invecklat sätt. Men den stora anledningen till att vi måste reda ut vilket av de två banden som är bäst är så enkelt som att det är ett evigt trätoämne på Ulfstockkontoret. Enligt Broder Juxon så är Styx ett fattigmans-Kansas medan Broder Uffe tycker Kansas helt saknar de starka låtarna likt de som Styx besitter. Denna fejd har pågått ett tag och nu är det dags att en gång för alla bestämma vem på kontoret som får rätten att ha rätt.

Avgjorda matcher:

Match 1/6: Man of Miracles vs Kansas 7-6

Kommande matcher:

Match 2/6: Equinox vs Song for America

Match 3/6: Crystal Ball vs Masque

Match 4/6: The Grand Illusion vs Leftoverture

Match 5/6: Pieces of Eight vs Point of Know Return

Match 6/6: Cornerstone vs Monolith

ULFSTOCKDUELLEN:LYNYRD SKYNYRD vsTHE ALLMAN BROTHERS BANDMatch 1/7(Pronounced 'Lĕh-'nérd 'Skin-'nérd)vs Idlewild South

Efter tio år som band och ett otal medlemsbyten så drämmer Lynyrd Skynyrd till med sitt förmodligen starkaste album direkt. Det märks att de under sina tidiga år har svetsats samman till en tungt svängande rockensemble som hämtar sin energi från livescenen och kanaliserar ut det i slagstarka refrängmelodier. Publiken dansar glatt med i spår som I Ain't the One och Gimme Three Steps men det är trion med Tuesday's Gone, Simple Man och Free Bird som tidigt reserverade en plats åt bandet i Rock and Roll Hall of Fame. Tre lite längre och mer eftertänksamma spår fyllda med känslor där det sistnämnda spåret rent av har kommit att bli de amerikanska sydstaternas nationalsång. Några lite svagare spår gör att det är långt mellan topp och dal men aldrig att du har en enda tråkig stund i detta albums sällskap.

Med redan ett album i ryggen så kommer The Allman Brothers Band till kamp med Idlewild South. Ett album fyllt till bredden med de tydliga gitarrmelodier som kom att personifiera bandet men också och ett flyhänt musicerande som befäste bandet som ett av de främsta jambanden någonsin. De spår som verkligen sticker ut är en hejdlöst underhållande version av Hoochie Coochie Man och den monumentala och instrumentala In Memory of Elizabeth Reed vars jazzinfluenser gör att den växer flera storlekar när den framförs i livesammanhang. Det som dock gör att Idlewild South till ett fantastiskt album är helheten. Här finns inte en tråkig stund och den luftiga produktionen som ger plats åt alla de duktiga musikerna i ljudbilden gör att du upptäcker nya saker för var lyssning.

Duellpoäng:

(Pronounced 'Lĕh-'nérd 'Skin-'nérd) 7/10

Idlewild South 7/10

ULFSTOCKDUELLEN:LYNYRD SKYNYRD vsTHE ALLMAN BROTHERS BAND

Jacksonville, Florida. Den amerikanska sydstatsrockens vagga. Både Blackfoot som Molly Hatchet (en kommande duell mån tro?) är här ifrån men de står ändå i skuggan av stadens två giganter i form av The Allman Brothers Band och Lynyrd Skynyrd! De förstnämnda bildades 1969 av bröderna Duane och Gregg Allman men även legendariska namn som Dickey Betts och Butch Trucks ingick i bandet då. Lynyrd Skynyrd i sin tur drog igång tidigare, redan 1964, men albumdebuterade först efter sina genrekollegor. Skynyrd’s klassiska line-up formades under de tidiga åren och kom att utgöras av bland annat Ronnie Van Zant, Gary Rossington och Ed King för att nämna några. Som de flesta vet var Lynyrd Skynyrd med om en flygplanskrasch 1977 vilket bland många andra, tog sångaren Ronnie Van Zant liv, och som även ledde till att bandet inte existerade på tio år. Även The Allman Brothers Band har haft sina tragedier där bland annat Duane Allman omkom i en motorcykelolycka redan 1971. Genom åren har sedan båda banden bytt medlemmar likt svängdörrsprincipen men deras rykte som fantastiska liveband har växt stadigt hela tiden och idag är båda banden att räkna som amerikanska musikkungligheter. Bandnamnen är idag större än medlemmarna själva och deras musikaliska arv kommer för evigt att påverka band och artister världen över. Men vilket av de två banden har egentligen starkast backkatalog? Är det The Allman Brothers Band men sitt sinnrika melodisinne och sina suddiga musikaliska ramar eller Lynyrd Skynyrds näsa för hitkrokar och starka allsångsrefränger? Ja det är något vi på Ulfstock måste ta reda på och vi gör det genom att fokusera på de båda bandens gemensamma sjuttiotal. Det var ändå där och då som de cementerade sina roller inom den så kallade sydstatsrocken och det är här som deras starkaste låtar skapades. Detta kan vara den musikaliskt svängigaste och mest gungande Ulfstockdullen vi har haft äran att presentera!

Avgjorda matcher:

Match 1/7: (Pronounced 'Lĕh-'nérd 'Skin-'nérd) vs Idlewild South 7-7
Match 2/2: Wipethe Windows, Check the Oil, Dollar Gas vs One More From The Road 8-8

Kommande matcher:

Match 3/7: Second Helping vs Eat a Peach
Match 4/7: Nuthin' Fancy vs Brothers and Sisters
Match 5/7: Gimme Back My Bullets vs Win, Lose or Draw
Match 6/7: One More from the Road vs Wipe the Windows, Check the Oil, Dollar Gas
Match 7/7: Street Survivors vs Enlightened Rogues

ULFSTOCKLISTAN:BÄSTA LÅT MED RONNIE JAMES DIO!

Följande text publicerades 2010-06-02 på Ulfstockgeneralens då aktiva blogg ”Onkel Darks Blogg”. Broder Uffe, Broder Juxon och Kamrat Daniel sammanstrålade en kväll för att hedra den då nyligen bortgångne sångaren och utse bästa låt som Ronnie James Dio sjunger på. Texten är kopierad rätt upp och ned, endast något stavfel har rättats till.

*****

The world is full of kings and queens...

Ronnie James Dio kan som ni förstå inte hyllas nog och efter min solohyllning (med Daniel som lite backup) för någon vecka sedan så ville nu även Jukka vara med och hylla den lilla mannen med den stora rösten. Att styra upp en plan för den aktuella kvällen var enkel. Vi skulle lyssna på Dio, dricka lite öl och vin och kanske göra en lista eller två mest för skojs skull. Sagt och gjort så plockade jag upp Jukka efter jobbet i fredags och vi begav oss hem till mig. Efter lite mat i magen var det dags för förbandet att visa upp sig och Chickenfoot gjorde så med den äran. När Chickenfoot började närma sig slutet av uppvärmningen så anlände Daniel och nu var det dags! Nu skulle vi utse den absolut bästa låten med Ronnie James Dio på sång! Detta var lika svårt som roligt och reglerna för uttagningarna skapades allt efter som tävlingen pågick. Vi utelämnade alla eventuella gästinhopp och enstaka insatser på andras skivor för oavsett hur bra dom låtarna än må vara så är det från hans tid med Elf, Rainbow, Black Sabbath, Heaven & Hell och DIO som hans största låtar finns så det var dom vi koncentrerade oss på. En låt från varje band skulle väljas ut till en stor final och då anteckningarna är knapphändiga i början och suddiga i slutet så har jag lite svårt att återge i detalj vilka låtar som valdes vidare, valdes bort, hyllades eller hur det gick till överhuvudtaget.

Men vi tar det så gott vi kan ändå, helt borta är inte minnet.

Vi inledde med att plocka ut bästa låten med Elf och då det bara var jag som hade större koll på detta band så fick jag äran att plocka ut tre-fyra spår per platta som vi sen lyssnade på. När vi väl lyssnat på ett tiotal låtar så bestämde vi att vi plockar ut varsin favorit och valen föll som lyder:

Uffe – Nevermore

Daniel – Black Swampy Water

Jukka – Prentice Wood

Hmm, hur gör vi nu då? Vi måste ta ut en låt som går vidare till final ju? Om jag minns rätt så fick varje person i juryn argumentera för sin låt och sen försöka övertyga de andra om att just hans val är det rätta. Efter en snabbgenomgång av de tre låtarna igen så slutade det med att vi hetsigt och livligt diskuterade om dessa tre låtar och valet föll till slut på ”Prentice Wood” av någon anledning. Jag har för mig att det berodde på det sköna svänget plus den vackra pausfågeln i mitten.

Finalist nummer 1: Elf – Prentice Wood

Nu var det dags för oss att ta ut den bästa låten med Rainbow och nu blev det tuffare. Först salade vi bort ett gäng låtar som naturligtvis är kanonbra men inte tillräckligt bra för att vinna. Först lyssnade vi igenom de låtar som var kvar och sen bestämde vi oss för att ta bort varsin låt en och en. Detta sätt var tidkrävande men roligt. Vem som tog bort vilken låt i början förtäljer inte anteckningarna men i tur och ordning försvann först ”Man on the Silver Mountain”, ”Greenleaves”, ”Catch the Rainbow” och ”Long Live Rock N Roll”. Den sistnämnda fastslog vi att den fick stryka på foten då den var för tillrättalagd! Tänk vad alkoholen kan ge skarpa sinnen!

Nu börjar det bli spännande minsann. Jukka vill ta bort ”Starstruck” men både jag och Daniel vill ha kvar den. Detta betyder att Jukka nu måste motivera för oss två varför just hans val skall bort. Men trots Jukkas välsmorda munläder så köper inte jag och Daniel hans motivation och vi plockar istället bort ”Kill the King” som både jag och Daniel väljer.

Sen var det samma moment fast tvärtom när nästa låt skall bort för både jag och Daniel vill välja bort ”Tarot Woman” men Jukka vill ta bort ”Gates of Babylon”. Här diskuterade vi en stund men än en gång fick Jukka ge med sig. Här börjar jag hysa lite agg mot Jukka som uppenbarligen inte har samma syn som mig på vad som är en bra låt.

Nu är det tre låtar kvar. ”Starstruck”, Stargazer” och ”Gates of Babylon”. Vi bestämmer oss för att säga vilken låt vi vill skall gå vidare till finalen och efter en snabbgenomgång så valde vi så här:

Uffe – Gates of Babylon

Daniel – Starstruck

Jukka – Stargazer

Tre olika val alltså! Hur gör vi nu?! Här kommer vi på den briljanta idén att vi då skall välja vilken låt vi vill skall komma tvåa och får vi en vinnare med två röster där så går den låten vidare till final! Smart va? Som sagt, regler och riktlinjer var lite suddiga efter ett tag men hur som helst så valde vi våra tvåor så här:

Uffe – Stargazer

Daniel – Stargazer

Jukka – Starstruck

”Stargazer” blir alltså tvåa och går därmed till final! Solklart va? Och än en gång fick alltså Jukka ge med sig och börjar nu istället toksupa för att kunna stå ut med mina och Daniels val av låtar. Nej så illa var det väl inte men vi börjar nu alla tre bli lite på örat i alla fall.

Finalist nummer 2: Rainbow – Stargazer

Så var det då dags att plocka ut bästa låten med Dio-erans Black Sabbath och återigen var det samma förfarande för att få fram kandidaterna. De som vi ansåg ha störst chans att vinna plockades ut och sen satte vi gång att lyssna. Sen gick urgallringen oerhört smidigt, enligt anteckningarna i alla fall. Vilket betyder att den som valde låt att ta bort var alltså tvungen att få medhåll från minst en person. Detta resulterade i att jag högljutt protesterade på Jukkas val då han av någon förbannad helvetes jävla anledning skulle välja bort både ”Sign of the Southern Cross” OCH ”Country Girl”. Två av de låtarna som jag hoppades skulle vara med i kampen om finalplatsen! Men det var ju inte bara Jukkas tillfälliga sinnesförvirring som ställde till det. Det smittade tydligen av sig också för Daniel höll ju med honom!!! Nåväl, vinnaren är ju inte illa pinkad som melodi så det gjorde kanske inget. Hur som helst så plockade vi bort dessa låtar i denna ordningen (Enligt mina anteckningar så gick vi tydligen inte i någon speciell ordning när vi valde så hur vi bestämde vem som valde när vet i fan):

Daniel – Neon Knight

Uffe – Die Young

Jukka – After All

Jukka – The Sign of the Southern Cross

Uffe – Voodoo

Daniel – Lonely is the Word

Jukka – Country Girl

Uffe - Children of the Sea

Daniel - Falling off the Edge of the World

Vad betyder då detta då? Jo att segrande låt i Black Sabbath-omröstningen blir alltså ”Heaven and Hell”! Det var den som blev över och visst är det en värdig finalist även om Jukka och Daniel uppenbarligen inte fattar att det finns fler låtar som håller minst samma klass.

Finalist nummer 3: Black Sabbath – Heaven and Hell

Nu kommer vi till den tyngsta biten i omröstningen, nämligen herr Dios solokatalog. Här finns inte bara några av hans absolut bästa låtar utan det finns ju även en jävla massa av dom! Ni kan proceduren vid det här laget så vi kastar oss direkt över vem som valde bort vilken låt:

Jukka – Institutional Man

Uffe – The Man Who Would Be King

Daniel – One More from the Road

Jukka – Better in the Dark

Uffe – Killing the Dragon

Daniel – Wild One

Jukka – Lord Of The Last Day

Uffe – Fever Dreams

Daniel – Jesus, Mary and the Holy Ghost

Jukka – Rock N Roll Children

Uffe – Sacred Heart

Nu börjar det bli tuffare som sagt och nu är det Daniels tur att sätta sig på tvären. Daniel vill välja bort ”All the Fools Sailed Away” men både jag Jukka och totalvägrar vilket leder fram till att ingen låt försvinner och vi helt enkelt hoppar över Daniel. Sen väljer Jukka ”Dream Evil” och jag väljer ”Straight Through the Heart” utan att några som helst protester väller fram. Men vad gör Daniel då? Vad gör Daniel då?! Jo han vill plocka bort ”Holy Diver” och än en gång hoppar vi över hans vilja för både jag och Jukka protesterar högljutt. Vid det här laget trodde jag att jag hade Jukka på min sida men icke sa nicke. Han skall prompt ta bort ”Sunset Superman” och Daniel håller med honom så min favorit är därmed borta!!! I mina anteckningar står ett väl valt könsord som vi inte skall ta upp här.

Sen var det min tur och jag kommer inte ihåg vilken låt jag valde och i anteckningarna står det ”Egayut”! Kan det vara ”Gypsy”? Fan vet men jag valde bort den i alla fall. Nu kom en del tunga låtar att få stryka på foten, faktiskt utan några vildare protester och så här valde vi:

Daniel – Rainbow in the Dark

Jukka – The Last in Line

Uffe – Holy Diver (Samma låt jag slogs för att ha kvar alltså)

Detta betyder att ”Don't Talk to Strangers” och ”All the Fools Sailed Away” är kvar och slåss om en finalplats så nu röstade vi helt enkelt om vilken låt vi ville skulle gå vidare och så här röstade vi:

Jukka – Don't Talk to Strangers

Uffe – All the Fools Sailed Away

Daniel – All the Fools Sailed Away

Japp, ni ser rätt. Den låt som Daniel tidigt ville plocka bort är nu hans val till att gå vidare till final! Så kan det gå om inte haspen är på som vi säger ute i Sandared. Även jag valde denna eminenta låt och Jukka får än en gång se sitt val försvinna bort från slutstriden.

Finalist nummer 4: DIO – All the Fools Sailed Away

Världens bästa sångare genom tiderna hann ju även släppa en skiva med sina Black Sabbath-polare under namnet Heaven & Hell och här räknade vi även in de tre låtar bandet spelade in ihop till Black Sabbath-samlingen ”The Dio Years”. Men här var det föga konkurrens om finalplatsen trots att albumet är kalasbra rätt igenom. Den låt som sticker ut mest och är i en klass för sig är ”Bible Black” och om detta var vi rörande överens.

Finalist nummer 5: Heaven & Hell – Bible Black

Så var det då dags för final och finalisterna är alltså följande utan inbördes rankning!

Elf – Prentice Wood

Rainbow – Stargazer

Black Sabbath – Heaven and Hell

DIO – All the Fools Sailed Away

Heaven & Hell – Bible Black

Några lite överraskande finalister om ni frågar mig. Jag hade förmodligen plockat ut i alla fall tre-fyra andra låtar som skulle kunna ha varit med här men jag tycker vi gjorde ett kalasjobb och som sagt – Dio har inte gjort något dåligt!

Nu hade klockan snurrat iväg till strax efter 03:00 på natten och det snurrade rätt så glatt i skallen på oss också vill jag lova och vi kom faktiskt upp med en kalasidé som man kanske skulle ha använt sig av redan från början? Vi tog helt enkelt och satte poäng var för sig. Den låt vi ville skulle komma trea av de fem låtarna gav vi 1 poäng, tvåan fick 2 poäng och så vidare och så här föll våra poäng (om mina anteckningar stämmer):

Daniel:

3p. Stargazer

2p. Heaven and Hell

1p. All the Fools Sailed Away

Jukka:

3p. Stargazer

2p. Heaven and Hell

1p. All the Fools Sailed Away

Uffe:

3p. Heaven and Hell

2p. Bible Black

1p. All the Fools Sailed Away

Detta gav oss en sluttabell med följande utseende:

1. Heaven & Hell

2. Stargazer

3. All the Fools Sailed Away

4. Bible Black

5. Prentice Wood

Japp, det blev alltså “Heaven & Hell” som segrade till slut och visst är det en värdig vinnare? Kanske den låt, ihop med ”Holy Diver”, som de flesta förknippar mest med mästervokalisten Ronnie James Dio!

Nu har klockan tickat upp mot 03:30 och Jukka har till och med somnat till så han slog huvudet i väggen bakom soffan med ett rungande dån. Inte konstigt att han hade ont i huvudet dagen efter. Hur som helst tog det i alla fall inte lång stund innan alla sov sött var för sig, nöjda med vad vi åstadkommit.

Tack grabbar för en kanon kväll/natt!

“The world is full of kings and queens.

Who blind your eyes and steal your dreams.

It’s heaven and hell.”

Vila i frid Ronnie, vi kommer alltid att minnas dig och din musik…

/Uffe, Jukka & Daniel

ULFSTOCKDUELLEN:BOB DYLAN vs NEIL YOUNGMatch 3/8John Wesley Harding vs Harvest

På John Wesley Harding ger sig Bob Dylan ut på landsbygden. Musiken doftar naturligtvis country och innehåller inga yviga rockutflykter som på hans närmast föregående album. De mest kända spåren All Along the Watchtower, The Wicked Messenger och I’ll Be Your Baby Tonight lever för evigt, inte minst för att de ofta tolkas av andra artister, och As I Went Out One Morning är en bortglömd pärla.

Som man sår får man skörda vilket ger Harvest en poetiskt vacker och träffande titel. Neil Young har redan tidigare visat vilken stor artist han är och här presenterar han sitt första fullbordade chef-d'oeuvre. Ingen låt nämnd, ingen glömd, för Harvest är en högtidsstund vare sig han smeker sin akustiska gitarr eller låter en hel symfoniorkester framföra musiken.

Duellpoäng:

John Wesley Harding 6/10

Harvest 8/10

ULFSTOCKDUELLEN:DEEP PURPLE vs MOTÖRHEADMatch 6/?Slaves and Masters vs Snake Bite Love

Deep Purples kortlivade MKV kom att producera blott ett album. Deep Rainbow, spottade belackarna. Men vad fan vet dom? Joe Lynn Turners sång får den melodiösa, ofta bluesiga, hårdrocken att klämta i regnbågens färger. Men vad är det för fel på det? Inget! Lyssna bara på Wicked Ways och slå in på den rätta vägen.

På Snake Bite Love serverar Motörhead ännu ett stabilt album. Det häftiga rock’n’roll-svänget i titelspåret, det snärtiga klippet i Love for Sale och den svintungt svängande Joy of Labour har en klassisk bouquet. I övrigt känns det dock som att albumet är snabbt hopsatt och att många av låtarna hade mått bra av en längre lagringstid. Men visst är Motörhead att föredra som trio.

Duellpoäng:

Slaves and Masters 8/10

Snake Bite Love 6/10