ULFSTOCKDUELLEN:FREE vs BAD COMPANYMatch 1/6Ton of Sobs vs Bad Company

Tons of Sobs gavs ut i hemlandet England i mars 1969 och är ett renodlat bluesrockalbum i stil med Led Zeppelins debut. Det är svårt att tro att ingen i bandet ännu hade fyllt 20 år när man lyssnar på det mogna musicerandet och de genomtänkta arrangemangen. Men så anses också detta album av många vara Frees starkaste. Paul Kossoffs gitarrspel sätter ribban för alla från Rory Gallagher till Gary Moore och Joe Bonamassa medan Rodgers kliver fram som en av de absolut mest kompletta sångarna i rockhistorien. ”Walk in My Shadow”, ”I'm a Mover” och ”The Hunter” är alla hörnstenar i den brittiska bluesboomen och ”Moonshine” är lika spöklikt kittlande som titelspåret på Black Sabbaths "Black Sabbath" som släpptes nästan ett år senare. ”Sweet Tooth” är den enda lösa tanden i Frees urstarka premiärbett.

Föga förvånande blev Bad Company USA-etta när den gavs ut 1974 och ända sedan dess har ”Can't Get Enough”, ”Ready for Love” och ”Rock Steady” seglat på radiovågorna. I huvudsak känns materialet komponerat att ta rygg på Frees mest slagkraftiga låtar ”All Right Now” (1970) och ”Wishing Well” (1973), men Bad Company levde inte i skuggan av Free. De allra starkaste spåren, den spröda men ändå gripande balladen ”Seagull” och det dramatiskt uppbyggda titelspåret, domineras visserligen av Rodgers men hela albumet andas en avspänd självsäkerhet som bidrog till att göra gruppen till radiorockens gunstlingar under 70-talet.

Duellpoäng:

Ton of Sobs 8/10

Bad Company 8/10