I det här skedet av sin karriär var Rush alltjämt lika ojämna som de var pretentiösa i sitt komponerande. Men så kan det bli när man tonsätter kosmiskt skruvade berättelser. Första sidan på A Farewell To Kings håller stundom hög klass även om det låter osammanhängande. Xanadu blixtrar till för att helt plötsligt övergå i avantgardistisk rockopera. Efter hitlåten Closer to the Heart blir albumets andra sida närapå arrogant. Cygnus X-1 Book I: The Voyage är lika obegriplig som sin titel. Albumets helhet, hur spretig den än ter sig, är ändå bra. Men sin klassikerkostym bär den inte.
Saga hittar däremot rätt redan på sin självbetitlade debut. Åtminstone halva albumet består av klassiker och gruppens över flera album slumpmässigt utplacerade kapitel om Albert Einstein presenteras. Den Queen-influerade kabaréfunken i Give ém the Money kunde vi levt utan och Climbing the Ladder är heller inget publiken ropar efter under konserterna. Men Rush lyssnade säkert på Perfectionist av deras senare verk att döma.
Duellpoäng:
A Farewell To Kings 6/10
Saga 7/10
Ett noll till Saga, något överraskande får man säga. Ska bli intressant att se hur matchen utvecklar sig. Rush ser starka ut med god återväxt i de tonsatta leden. Men som jag ser det har Saga en riktigt stark period i slutet av 70-talet och i början av 80-talet så det kan bli en överraskande jämn match över sju ronder.
SvaraRadera