Årets
LiveStock hade en något mindre publiktillströmning än vanligt i år på grund av
konkurrerande arrangemang och förpliktelser. Festivalen tuffade dock i gång på
utsatt tid med den skönsjungande bluesrockgitarristen Christone Ingram,
även kallad Kingfish, på en lätt omarrangerad festivalscen. Med delar av Generalens
vinylbibliotek i ryggen och den legendariska Falcon falken rakt ovanför sig smorde
Kingfish publiken med själfull rhythm and blues-influerad musik. Att ynglingen
från Clarksdale är en fullfjädrad gitarrist visste vi, men gosse vilken sång!
Robert Cray har definitivt en tronarvinge i salongsbluesgenren.
Näst
på tur stod den föga buskablyge Tjuren från Wales. Med ett snärtigt komp och
stormigt blås i ryggen förde Tom Jones in revy- och kabarémusiken på en
alltmer svällande festivalrepertoar. Ingen anledning till oro dock, det var
tillräckligt mycket riv och klös i musiken för att tillfredsställa alla
rockrävar i publiken.
På
tal om rockrävar. Deep Purple kom att fyra av ett parti hårdrock med imponerande
ackuratess. Just denna tredje upplaga av bandet infogade gärna bluesiga inslag
i sin ekvilibristiska rock´n´roll vilket gav utrymme för enastående
individuella nummer för samtliga medlemmar.
Dags
för festivalchili och måltiden kryddades av ingen mindre än fusiongitarr-esset Larry
Carlton. Rytmer och melodier från såväl Latinamerika som Nordamerikas
slätter gav extra sting åt Generalens utsökt eldiga gryta.
Billigt
knep eller fårfuffens, det var i alla fall inget billigt eller fåraktigt över Cheap
Tricks energiska hitkavalkad. Det är ingen liten sak att förse radion med
slagdängor men att på scen förvandla dessa till gnistrande fyrverkeripjäser är
en konst. Livsbejakande rock´n´roll är bara förnamnet.
Om
den omarbetade scenplaneringen hade gett tillfredsställande resultat så här
långt är det ingenting emot konsertupplevelsen som väntade publiken när The
Who hamrade fram rockoperan Tommy med efterföljande hitkavalkad.
Festivalbesökarna följde varenda basgång, pukslag och strängsmekning med
förtjusning och klarheten i musikframförandet tronade som ett detaljerat
hantverk i Uffes Groove Cave. Det konstaterades att den längsta konserten i
festivalens historia också blev den mest välljudande.
