ULFSTOCK 2023 - SPELSCHEMA

 

ULFSTOCK 2023 - LINE-UP

 

Peter Green

”In The Skies”

När public service är ett minne blott går Ulfstock in i sitt andra årtionde som folkbildande  musiketablissemang. Som traditionen bjuder har vi även i år en artist som förknippas med blues som startskott, den här gången en återvändare!

Peter Allen Greenbaum föddes i London 1946 och var det yngsta av fyra barn i en judisk familj. I tonåren blommade han ut i den gynnsamma mylla som Londons musikscen utvecklades till under 60-talet. ’65 ersatte han Eric Clapton i John Mayall’s Bluesbreakers, ’67 bildade han Fleetwood Mac vilka han lämnade stegvis under början av 70-talet för att inleda en solokarriär.

Soloartisten Peter Green, vars låtar spelats in av vitt skilda artister som Santana och Judas Priest, föredrar att späda sin blues med många olika ingredienser men musiken är alltid skönt svängande blues, ibland med hans personliga sång, ibland instrumental.

När The Green God, eller Greeny som han ibland kallas, gick bort 2020 stod en lång rad musiker och sörjde. Inte minst Gary Moore som bara några år tidigare gett ut coveralbumet Blues for Greeny i ett kombinerat försök att hitta inspiration och sprida tidlös musik.

Sugarloaf

”Sugarloaf”

Som alla vet är Ulfstockfestivalen inte enbart en festfylld festival utan även ett forum för upptäckandet av nya musikaliska nyanser. Med detta i åtanke tänker vi försiktigt börja närma oss Los Angeles och San Fransisco i skarven av 60- och 70-talet. En tid då sinnen och musik sattes fria med hjälp av diverse substanser. Psykedelisk rock, psychrock eller jamrock har det kommit att kallas. Men innan vi vågar oss in i denna värld fylld av trattcigaretter och regnbågsfärgade svampar så tar vi oss till Denver, Colorado runt samma tid. Här startade bandet Chocolate Hair upp sin verksamhet men bytte innan debuten namn till Sugarloaf efter ett berg i samma stat. Musikaliskt var de skelögda med ena ögat mot det brittiska öarna och den gungande bluesrocken och det andra riktat mot Kaliforniens bubblande pyschrockrörelse. Resultatet blev ett jammigt, svängigt och då ett smått eget uttryck. Bandets produktiva karriär tog slut efter fyra album på nästan lika många år men vår resa in i det dimmiga 60-talet kära Ulfstockare, ja den har bara börjat.

Exit Stage Left

”Appleberry Trees”

Ulfstocks musikradar är ständigt påslagen och registrerar talang var den än befinner sig, från bergen i Colorado till andra sidan graven, och det känns naturligtvis lite extra roligt när den signalerar positivt för aktivitet i grannkvarteret. Exit Stage Left är en synnerligen lovande kvartett från Borås som spelar progressiv rock. Bandnamnet ger associationer till Rush och visst hör man lite ekon från den kanadensiska trions åttiotal men absolut inte så att det distraherar. Musiken är glad, somrig, uppsluppen och ger positiva vibbar. Det är ärtigt men samtidigt finns där ett djup som lockar till upprepad lyssning. Vad mer kan man begära? Jo en plats på Ulfstock XI!

Entombed
”DCLXVI: To Ride, Shoot Straight And Speak The Truth”

Från smäktande finlir till förkrossade tunggung. På Ulfstockfestivalen får man upplev det mesta och det bästa i musikväg och så även i år. I den tyngre kategorin detta år så kommer ni få lära känna tidernas bästa dödsmetallgäng. Entombed var inte först men de var definitivt ett av de mest stilbildande banden inom death metal. Med sin debut Left Hand Path så satte de gitarrsoundet ”buzzsaw” på kartan och genregrenen Swedish Death Metal var född. Med åren kom deras musik bli alltmer svängigare och ”rockigare” vilket ledde till att de även tillskrivs upphovsrätten till vad som idag kallas death’n’roll. Vad de kommer bjuda på när de intar scenen på Hulta Meadows vet vi inte i dagsläget men att det blir förkrossande bra det kan vi räkna med.

Billy Squier
”Hear & Now”

Dags för en riktig doldis. Ja, i själva verket är Billy Squier själva sinnebilden för begreppet doldis. Efter att ha prövat sig fram i bandet Piper fick Squier sitt genombrott i början av 80-talet. Det handlade om osötad arenarock med känsla för enkla men säregna låtar. Freddie Mercury och Brian May gästade gärna hans inspelningar – Freddie körade på tre album faktiskt – och ett par av hans låtar är flitigt samplade i hip hop-världen. Men 1984 hände något märkligt. Videon till låten Rock me tonite ansågs vara för ostig. Ostig, 1984? Allt på tv förutom den årliga reprisen av Bergmans Det sjunde inseglet var ostigt 1984! I vilket fall som helst blev Squier ett slags persona non grata som ingen förutom vännerna i Queen ville befatta sig med och hans karriär förångades som en fis i rymden.
Dags för upprättelse. Billy Squier förtjänar respekt för sina många bidrag till rockhistorien och kommer till Ulfstock för att påminna oss alla om det.

Corrosion of Conformity
”Deliverance”

New Orleans, Louisiana, denna ständigt bubblande häxkittel av mat, musik och dekadens. På ytan är musiklivet mest blues, jazz och allmänt mycket blåsinstrument. Men under ytan, i de skumma träsken, gror ständigt intressanta hårda akter upp. Ett av dessa band började karriären (och har förvisso fortfarande sitt säte i Raleigh, North Carolina) med att lira hardcorepunk för att efter några album styra sitt sound mot ett mer metalliskt håll och få epitetet crossover. När de efter några medlemsbyten (in kom bland annat en viss Pepper Keenan som omlokaliserat sig från Oxford, Mississippi till New Orleans) och tog nästa steg så började ett mer organiskt och svängigt sound ljuda från träsken. Nu förenar de sydstatsrock med stonerrock, filtrerar det genom nämnda stads nattliv och voodooprästerna skänker liv åt skapelsen under en svart sabbat. Bandet heter Corrosion of Conformity och nu tar de sin musik till Hulta Meadows och Ulfstockpubliken.

The Beatles
”Revolver”

När man diskuterar rockmusikens ursprung och framväxt kommer man oftast fram till samma grundbultar: bluesen, jazzen och countrymusiken. På detta skapade Chuck Berry och Elvis rock’n’roll och plötsligt är vi framme vid The Rolling Stones, de tidigaste artisterna vi så här långt haft besök av på Ulfstock och den ena av rockmusikens urkrafter. Ja, den ena, för som bekant finns till varje kraft en motkraft…
Utan The Beatles, aktiva 1960-70, hade populärmusiken inte varit sig lik. De gick från Chuck Berry-covers och glättiga slagdängor till att spela in melodier framlänges, baklänges och från sidan. Tillsammans med Rolling Stones var de som ett ungdomskulturellt yin och yang och lämnade få om några stenar ovända. Eller vänta nu… senast de uppträdde live var på ett tak i London 1969 vilket knappast kan kallas för en konsert. Innan dess var det i augusti 1966! Det måste vi åtgärda så Ulfstock, håll till godo, från Liverpool, England – The Beatles!

Accept
”Objection Overruled”

När årets Ulfstockfestival avslutas så tar vi oss via special guest The Fab Four till der Hauptakt Fantastischen Vier! Ja men visst är det inte de teutoniska heavy metal-giganterna Accept som äntligen kommer till får festival! Men fyra? Brukar de inte vara fem i bandet? Jo vanligtvis men just denna gång så kommer Accept som en kvartett. Men har de verkligen inte spelat på festivalen innan? Nej faktiskt inte, vi fick dubbelkolla ett par extra gånger men de har aldrig ärat oss sin närvaro även om det känns så. De har i och för sig visat prov på sin scenenergi på LiveStock och deras mest legendariske sångare har kört ”solo” på vår huvudfestival så det kan vara det som lurar oss. Hur som helst så är det ändå dags att välkomna ett av tidernas bästa och mest klassiska heavy metal-band som kommer avsluta festiviteterna på bästa möjliga sätt! Jawohl!