Peter
Green
”In
The Skies”
När
public service är ett minne blott går Ulfstock in i sitt andra årtionde som
folkbildande musiketablissemang. Som
traditionen bjuder har vi även i år en artist som förknippas med blues som
startskott, den här gången en återvändare!
Peter
Allen Greenbaum föddes i London 1946 och var det yngsta av fyra barn i en
judisk familj. I tonåren blommade han ut i den gynnsamma mylla som Londons
musikscen utvecklades till under 60-talet. ’65 ersatte han Eric Clapton i John
Mayall’s Bluesbreakers, ’67 bildade han Fleetwood Mac vilka han lämnade stegvis
under början av 70-talet för att inleda en solokarriär.
Soloartisten
Peter Green, vars låtar spelats in av vitt skilda artister som Santana
och Judas Priest, föredrar att späda sin blues med många olika ingredienser men
musiken är alltid skönt svängande blues, ibland med hans personliga sång,
ibland instrumental.
När
The Green God, eller Greeny som han ibland kallas, gick bort 2020 stod en lång
rad musiker och sörjde. Inte minst Gary Moore som bara några år tidigare gett
ut coveralbumet Blues for Greeny i ett kombinerat försök att hitta inspiration
och sprida tidlös musik.
Sugarloaf
”Sugarloaf”
Som
alla vet är Ulfstockfestivalen inte enbart en festfylld festival utan även ett
forum för upptäckandet av nya musikaliska nyanser. Med detta i åtanke tänker vi
försiktigt börja närma oss Los Angeles och San Fransisco i skarven av 60- och
70-talet. En tid då sinnen och musik sattes fria med hjälp av diverse
substanser. Psykedelisk rock, psychrock eller jamrock har det kommit att kallas.
Men innan vi vågar oss in i denna värld fylld av trattcigaretter och regnbågsfärgade
svampar så tar vi oss till Denver, Colorado runt samma tid. Här startade bandet
Chocolate Hair upp sin verksamhet men bytte innan debuten namn till Sugarloaf
efter ett berg i samma stat. Musikaliskt var de skelögda med ena ögat mot det
brittiska öarna och den gungande bluesrocken och det andra riktat mot Kaliforniens
bubblande pyschrockrörelse. Resultatet blev ett jammigt, svängigt och då ett smått
eget uttryck. Bandets produktiva karriär tog slut efter fyra album på nästan
lika många år men vår resa in i det dimmiga 60-talet kära Ulfstockare, ja den
har bara börjat.
Exit
Stage Left
”Appleberry
Trees”
Ulfstocks
musikradar är ständigt påslagen och registrerar talang var den än befinner sig,
från bergen i Colorado till andra sidan graven, och det känns naturligtvis lite
extra roligt när den signalerar positivt för aktivitet i grannkvarteret. Exit
Stage Left
är en synnerligen lovande kvartett från Borås som spelar progressiv rock.
Bandnamnet ger associationer till Rush och visst hör man lite ekon från den
kanadensiska trions åttiotal men absolut inte så att det distraherar. Musiken
är glad, somrig, uppsluppen och ger positiva vibbar. Det är ärtigt men
samtidigt finns där ett djup som lockar till upprepad lyssning. Vad mer kan man
begära? Jo en plats på Ulfstock XI!
Entombed
”DCLXVI:
To Ride, Shoot Straight And Speak The Truth”
Från
smäktande finlir till förkrossade tunggung. På Ulfstockfestivalen får man
upplev det mesta och det bästa i musikväg och så även i år. I den tyngre
kategorin detta år så kommer ni få lära känna tidernas bästa dödsmetallgäng. Entombed
var inte först men de var definitivt ett av de mest stilbildande banden inom
death metal. Med sin debut Left Hand Path så satte de gitarrsoundet ”buzzsaw”
på kartan och genregrenen Swedish Death Metal var född. Med åren kom deras
musik bli alltmer svängigare och ”rockigare” vilket ledde till att de även tillskrivs
upphovsrätten till vad som idag kallas death’n’roll. Vad de kommer bjuda på när
de intar scenen på Hulta Meadows vet vi inte i dagsläget men att det blir förkrossande
bra det kan vi räkna med.
Billy
Squier
”Hear
& Now”
Dags
för en riktig doldis. Ja, i själva verket är Billy Squier själva
sinnebilden för begreppet doldis. Efter att ha prövat sig fram i bandet Piper
fick Squier sitt genombrott i början av 80-talet. Det handlade om osötad
arenarock med känsla för enkla men säregna låtar. Freddie Mercury och Brian May
gästade gärna hans inspelningar – Freddie körade på tre album faktiskt – och
ett par av hans låtar är flitigt samplade i hip hop-världen. Men 1984 hände
något märkligt. Videon till låten Rock me tonite ansågs vara för ostig. Ostig,
1984? Allt på tv förutom den årliga reprisen av Bergmans Det sjunde inseglet
var ostigt 1984! I vilket fall som helst blev Squier ett slags persona non
grata som ingen förutom vännerna i Queen ville befatta sig med och hans karriär
förångades som en fis i rymden.
Dags
för upprättelse. Billy Squier förtjänar respekt för sina många bidrag till
rockhistorien och kommer till Ulfstock för att påminna oss alla om det.
Corrosion of Conformity
”Deliverance”
New
Orleans, Louisiana, denna ständigt bubblande häxkittel av mat, musik och
dekadens. På ytan är musiklivet mest blues, jazz och allmänt mycket
blåsinstrument. Men under ytan, i de skumma träsken, gror ständigt intressanta
hårda akter upp. Ett av dessa band började karriären (och har förvisso
fortfarande sitt säte i Raleigh, North Carolina) med att lira hardcorepunk för
att efter några album styra sitt sound mot ett mer metalliskt håll och få
epitetet crossover. När de efter några medlemsbyten (in kom bland annat en viss
Pepper Keenan som omlokaliserat sig från Oxford, Mississippi till New Orleans)
och tog nästa steg så började ett mer organiskt och svängigt sound ljuda från
träsken. Nu förenar de sydstatsrock med stonerrock, filtrerar det genom nämnda
stads nattliv och voodooprästerna skänker liv åt skapelsen under en svart
sabbat. Bandet heter Corrosion of Conformity och nu tar de sin musik till Hulta
Meadows och Ulfstockpubliken.
The
Beatles
”Revolver”
När
man diskuterar rockmusikens ursprung och framväxt kommer man oftast fram till
samma grundbultar: bluesen, jazzen och countrymusiken. På detta skapade Chuck
Berry och Elvis rock’n’roll och plötsligt är vi framme vid The Rolling Stones,
de tidigaste artisterna vi så här långt haft besök av på Ulfstock och den ena
av rockmusikens urkrafter. Ja, den ena, för som bekant finns till varje kraft
en motkraft…
Utan
The Beatles, aktiva 1960-70, hade populärmusiken inte varit sig lik. De
gick från Chuck Berry-covers och glättiga slagdängor till att spela in melodier
framlänges, baklänges och från sidan. Tillsammans med Rolling Stones var de som
ett ungdomskulturellt yin och yang och lämnade få om några stenar ovända. Eller
vänta nu… senast de uppträdde live var på ett tak i London 1969 vilket knappast
kan kallas för en konsert. Innan dess var det i augusti 1966! Det måste vi
åtgärda så Ulfstock, håll till godo, från Liverpool, England – The Beatles!
Accept
”Objection
Overruled”
När
årets Ulfstockfestival avslutas så tar vi oss via special guest The Fab Four
till der Hauptakt Fantastischen Vier! Ja men visst är det inte de teutoniska
heavy metal-giganterna Accept som äntligen kommer till får festival! Men
fyra? Brukar de inte vara fem i bandet? Jo vanligtvis men just denna gång så
kommer Accept som en kvartett. Men har de verkligen inte spelat på festivalen
innan? Nej faktiskt inte, vi fick dubbelkolla ett par extra gånger men de har
aldrig ärat oss sin närvaro även om det känns så. De har i och för sig visat
prov på sin scenenergi på LiveStock och deras mest legendariske sångare har
kört ”solo” på vår huvudfestival så det kan vara det som lurar oss. Hur som
helst så är det ändå dags att välkomna ett av tidernas bästa och mest klassiska
heavy metal-band som kommer avsluta festiviteterna på bästa möjliga sätt!
Jawohl!