onsdag 7 september 2022

I BACKSPEGELN: ULFSTOCK 2022


Vid det här laget är Ulfstock en högtid i paritet med julafton. Den andra lördagen i augusti varje år samlas vi för att fira. Vilka nissar som är på plats varierar från år till år men vi serverar alltid dopp i chili. Och precis som paketöppnandet på julafton är det presentationerna av våra artister som kittlar mest. Inför vårt jubileum gick vi igenom allas önskelistor, nagelfor vår ursprungliga vision för Ulfstock och rådbråkade våra hjärnor för det ultimata festivalpaketet.

Det bankar på dörren och ut på scenen kliver naturligtvis en äldre herre i skägg som sett likadan ut i urminnes tider.
Billy F Gibbons infriar allas förväntningar med råbarkad, djupt bluesbottnande rockmusik. ”The Big Bad Blues” heter konceptet och det finns ingenting i framförandet som står i kontrast mot det. ”Missin’ Yo’ Kissin’” gungar likt ZZ Top och det där särpräglade elgitarrspelet väser som en svetslåga över hela framförandet. Festen har börjat.

När ridån går upp igen står vi inför
The Eric Gales Band som presenterar en Jimi Hendrix-influerad form av modern bluesrock. Med sitt nedstämda grundriff och den gospelartade refrängen avslöjar ”Sign of the Storm” att ovanstående beskrivning är synnerligen bristfällig, men det vilar alltid något obeskrivbart över högtidsstunder.

Nästa bidrag härstammar från den australiensiska pubrockscenen.
Don Walkers ettriga piano pepprar de konstant svängande låtarna och Jimmy Barnes skrålar för glatta livet när musiken pendlar mellan John Mellencamps heartlandrock i ”Khe Sanh” och Meat Loafs första fladdermus-äventyr i ”Home and broken hearted”. Men Cold Chisel är ingen ”one-trick pony”. I ”One Long Day” förvandlar man puben till en rökig jazzklubb utan minsta felsteg.

Nästa paket levereras inslaget i klassisk progrock och sett till utbudet så här långt kan man tro att
Beardfish blir stående med skägget i brevlådan. Men Gävles stolthet visar att ett 65 minuter långt koncept på temat bekvämlighetszon och som musikaliskt spänner från Genesis till Motörhead kan vara både lättillgängligt och medryckande. Och högtidligt på ett brittiskt, närmast Dickenskt, vis.

Halvvägs in i
The Allman Brothers Bands spelning dansar vår överraskande lättfotade festivalgeneral ut i köket och lägger sista handen vid årets festivalgryta. Det vilar en poetisk skönhet i sambandet mellan en vällagad chili sin carne och progressiv americana; tomatsåsen och kryddornas hetta mot de latinskt kryddade rytmerna och bönornas jordnära koppling till de bluesiga gitarriffen. De förföriska ångorna från köket och de sällsamma tonerna från festivalscenen förflyttar festivalbesökarna till en lägereld i vilda västern och jag är Clintan.

Under tiden som vi avnjuter lunchen skänker
The Police välbehövlig svalka genom sin iskalla symbios av radiopop och reggaeinflurad new wave. Det är gruppens femte och sista föreställning för oss på Ulfstock och frågan är om de någonsin gjort ett bättre jobb.

Europe
inleder andra halvlek med den makalösa ”War of Kings”. Det känns som att gruppens resa från uppgång till fall och pånyttfödelse varit nödvändig för att tukta de inneboende musikaliska andarna och slutligen förlösas i form av den classic rock-best de är idag. Deep Purple, UFO, Thin Lizzy och, faktiskt, Audioslave dyker upp som små notiser i Europes festivalsoundtrack, men aldrig så att de överskuggar gruppens identitet.

På tal om identitet. Näst upp
Danzig med den oförliknelige Glenn Danzig i bar överkropp. Här blir den visuella uppenbarelsen nära på religiös men musiken visar sig leva upp till myten. Låtarna ”Long Way Back from Hell”, ”Her Black Wings” och ”Devil’s Plaything” är lika mustiga som titlarna och i Glenns djupa barytonstämma är det lätt att förstå hans smeknamn Evil Elvis. Luguber rock’n’roll som får solen att mörkna.

Och då passar nattens varelser på att äntra scenen.
Kiss drämmer till med allt vad de har i eldkraft och visar med ”Creatures of the Night” att de visst har på Ulfstock att göra. Gruppens bombastiska set grundar sig i makalöst tufft trumspel och nyanlände Vinnie Vincents sylvassa gitarrfigurer. Men Gene är häftigast!

Mohahahaa… skrattar
Tom Araya och sätter Slayer i rörelse. Med eller utan chili är ”Seasons in the Abyss” en tältrensare av guds nåde. För pentagrammen till trots bankar Dave Lombardo Satan och hela helvetet ur trummorna. Motorsågsmassakern framstår som Kalle Anka och hans vänner firar jul i jämförelse med de diaboliska gitarrkaskaderna ur Jeff Hanneman och Kerry Kings händer. Och på allt detta, mohahahaa, Tom Araya… Jag vågade inte röra mig ur fläcken på hela spelningen. Eller jo, när generalen vände (hur vågade han?) på skivan smet jag ut på toaletten och drog i mig dubbla doser bricanyl. Och detta är Slayers snällaste alster!

Att kröna denna milstolpe i vår festivalhistoria kräver något utöver det vanliga och i
Chickenfoot möts det mesta av det bästa i perfekt balans. De är de den ultimata supergruppen där ingen sätter sin prägel framför någon annans. Deras musik bubblar över av livsbejakande tidlös rockmusik från 70-talets hjältar men med ambitionen att ta det vidare, inte fastna vid altaret. ”Avenida Revolucion” stampar igång föreställningen. Det låter stort, myndigt och förbannat fräscht i en ljudbild som är modern men ändå live. ”Soap On a Rope” är en klassiker, ”Get it Up” är som en karneval, ”Down the Drain” startar i ett funkigt jam som lyckas kännas tight i en alldeles för stor kostym. Vi kan nämna varenda låt men det skulle vara poänglöst. Sammy Hagar, Michael Anthony, Joe Satriani och Chad Smith – tack för att ni inspirerade oss till Ulfstock!

/Fader Juxon

------------  ------------  ------------

Traditionsenligt så betygsatte jag (Uffe) och Juxon skivorna och nu har jag inte räknat ut snittpoängen för varje år men det känns som detta år tog ledningen. Vinnaren var i och för sig odiskutabel på förhand även om undertecknad trodde starkt på Slayer.

9,08 Chickenfoot - Chickenfoot
7,66 Kiss - Creatures of the Night
7,45 Europe - War of Kings
7,43 The Allman Brothers Band - Seven Turns
7,36 Danzig - Danzig II: Lucifuge
7,25 Beardfish - +4626 - Comfortzone
7,10 Slayer - Seasons in the Abyss
6,80 The Eric Gales Band - The Eric Gales Band
6,75 Cold Chisel - Cold Chisel
6,36 Billy F Gibbons - The Big Bad Blues

Sen förärades jag av en väldig fin jubileumsgåva av broder Dennis. Paketet var väl inslaget och fyllnadsmaterialet som bestod av tidningspapper kommer jag ha som toalettlektyr i ett par år framåt. I paketet låg en rejäl flaska ”öl” av märket Liefmans Glühkriek som snabbt ställdes på kylning men som tur var inte blev drucken under kvällen. Efter lite forskning så visade det sig att drycken kommer som bäst till rätta om den dricks varm! Se där ja, blir att hålla sig till en kylslagen vinterkväll innan man provar den. Blir spännande!

Men det var inte allt, i paketet låg också kamratföreningens nya maskot! En rosa elefant! Dennis målade upp en vacker förklaring om hur klok och trogen elefanten är och gjorde liknelser med självaste festivalgeneralen. Kortfattat; generalen är en rosa elefant, så tolkar jag det.

Vi fick även i uppgift att under kvällen namnge denna maskot, en uppgift som togs på största allvar. Flera namn flög i luften och någon tyckte Ian, då det är ett gångbart namn i Ulfstockkretsar, men då det är en rosa elefant så är det ju en tjej sade en annan. Då kläckte, jag vill minnas att det var kamrat Daniel, namnet Nellie! Klockrent! En maskot som till och med har sin egen signaturmelodi! Detta namn spikades och nu hoppas jag på en likadan elefant till, fast en blå, som skall få namnet Neil.

Undrar om första band till nästa års festival redan är bokat tack vare detta? Hmm…

/Festivalgeneralen








ULFSTOCK 2022 - BILDBEVISEN

Så här kommer då bildbevisen från Ulfstockfestivalen 2022. Som vanligt är det de mest rumsrena bilderna som får plats här. Vi vill alltså bara ge er utomstående en liten bit av allt det härliga som förekommer på vår festival. I år låter vi likt tidigare år bilderna tala sitt eget språk istället för att kommentera var bild för sig. Vi känner på oss att motiven talar gott för sig själva...

















torsdag 1 september 2022

KLARA BAND TILL ULFSTOCKFESTIVALEN 2022


Här är samtliga artister som är presenterade till Ulfstockfestivalen 2021



Billy F Gibbons
”The Big Bad Blues”

Att vara först ut på Ulfstockfestivalen är aldrig en lätt uppgift och även om vi aldrig haft någon som levererat ett rejält magplask så har det funnits de som darrat på manschetten. Så när vi nu tioårsjubilerar så lämnar vi inget åt slumpen. Öppningsakten skall traditionsenligt hämta inspiration från bluesens digra musikaliska mylla och gör så även i år. Fast i år är vår artist en stor del av den mylla där andra artister hämtar sin inspiration. I över femtio år har han levererat nyskapande rockig blues med sitt lilla band från Texas vid namn ZZ Top. Till Ulfstockfestivalen kommer han dock med sitt soloband men räkna ändå med varma, ruffiga och medryckande riff när ingen mindre än Billy F Gibbons äntrar scenen! Ni är välkomna kära Ulfstockpublik!


The Eric Gales Band
”The Eric Gales Band”

Vår nästa artist borde egentligen inte behöva någon utförligare presentation. Joe Bonamassa utnämner honom, utan någon betänketid, till den bäste bluesrockgitarristen i världen.
Född i Elvis hemstad Memphis, Tennessee 1974. Albumdebuterade 1991 och hyllades genast som den nye Jimi Hendrix. Han har gett ut närmare 20 album i olika konstellationer samt medverkat på album med amerikanska rap-, funk- och soulartister, vilket skvallrar lite om den sjungande gitarristens bredd. Till Ulfstock kommer han väl medveten om att han ska följa Billy F Gibbons på Black Gold Stage. Ojojoj det kan inte bli mer perfekt om man heter Eric Gales!




Cold Chisel
”Cold Chisel”

Band och artister från Australien ligger vår festivalledning varmt om hjärtat. Några av öns störta namn har redan uppträtt på vår festival men det är ett namn som ännu inte fått chansen. För många utanför landets gränser så är Jimmy Barnes namn ganska okänt men i sitt hemland är han nästan att klassa som en nationalklenod. Med sin kraftfulla röst, genomsvettiga framträdanden och minnesvärda låtar som talar till arbetarklassen så fyller han de största utomhusarenorna på hemmaplan varje sommar. Men herr Barnes hade förmodligen inte varit något idag utan sitt första band
Cold Chisel som vi stolt kan presentera som nästa akt ut på vår jubileumsafton! Så öppna en kall Fosters Lager och ge er hän i svängig australiensisk pubrock!



Beardfish
”+4626 – Comfortzone”

Dags att damma av kompassen och ställa in terrängväxeln ty härnäst drabbar vi samman med
Beardfish, muskelprog från Gävle. Vi har att göra med en sammansvetsad kvartett: gitarr, bas, trummor och Rikard Sjöblom. Sjöblom sjunger, spelar gitarr, trakterar keyboards och skriver alla låtarna. Sedan 2015 är han medlem i engelska super progrockarna Big Big Train och har även givit ut skivor med sitt Rikard Sjöblom’s Gungfly. Beardfish är tyvärr nedlagt sedan 2016 men återuppstår gladeligen för att uppträda på Ulfstock X. De utlovar tonsatt vardagsrealism med dystra skuggor, klara melodier och ett sjujäkla tryck.



The Allman Brothers Band
”Seven Turns”

Ett jubileumsår utan sydstatsrock är ingen fest. Och vill man vara säker på att det bjuds på kvalité ja då bokar man de största i genren. Men Lynyrd Skynyrd spelade ju på Ulfstockfestivalen redan 2016 säger ni säkert då? Det är helt rätt men sett till det arv som vår bokning, efter nästan sextio år som aktivt band, lämnar efter sig så är det inget snack om vilka som är störst. Dessutom behöver kocken något dansant under tiden när han svänger ihop årets festivalchili. Ja men visst är det självaste
The Allman Brothers Band som kommer på besök!



Europe
”War of Kings”

Med en lätt bearbetning av glassbilens signaturmelodi blev
Europe ett världsnamn, en av Sveriges stora musikexporter under 80-talet. Sångaren Joey Tempest lät sin låtskrivarpenna komponera ytterligare ett par rosaskimrande verk men 90-talets musikaliska omvälvningar ville annat och Europes saga verkade vara all. Men efter ett nästan tio år långt uppehåll återvände gruppens klassiska sättning och har sedan dess sakta men säkert gått från klarhet till klarhet.
”Vi följde omröstningarna i hemlighet och vet vad publiken önskar höra under 10-årsjubileet”, säger Tempest. ”Idag är vi ett band som kan leva upp till de förväntningarna. Vi går upp på scenen som det första av fem headliners – ingen kommer att bli besviken”. Låt upploppet börja!



Danzig
”Danzig II: Lucifuge”

För er som tycker att årets line-up är lite ”för snäll” så här långt så kan vi nu göra er lite gladare (argare?) med vår nästa bokning. För vad kan vara ondare än en arg gubbe från New Jersey med en stor röst som gett honom smeknamnet Evil Elvis? Vi talar naturligtvis om Glenn Danzig som kommer till vårt jubileum med sitt band
Danzig och levererar blytung doomblues med heavy metal-sväng!



Kiss
”Creatures of the Night”
You wanted the best, you got the best, the hottest band in the world!

Nu har väl ändå käre Fader Juxon tagit i så han spräcker sig! Världens mest överreklamerade band har han sagt vid upprepade tillfällen men likväl bokar han dem till Ulfstock. Tioårsjubileet till råga på allt, förklaring tack!
Jo så här är det. Jag står fast vid att Kiss är det avgjort mest överskattade bandet i världen. Guns ’n Roses kommer på andra plats distanserade med ett norrländskt kvarter. Men det betyder inte att allt de gjort är platta plagiat på Slade och Sweet. Det finns schyssta spår på de flesta skivorna och ett par album är faktiskt riktigt bra. Vad jag för mitt liv inte kan begripa är hur de decennium efter decennium kan skörda framgångar på konceptet smink, eld, blod, bomber, sminka av, samlingsskiva, ännu mer bomber, ännu mer eld, singback, återförening, sminka sig igen… det är ju en karaokeshow från helvetet!

Uppdraget Kiss har denna festkväll är att ge oss det bästa de har i musikväg; hårdrocksstänkare som får festivalområdet att gunga.

And now, established in 1973, all the way from New York City, NY – Kiss!



Slayer
”Seasons in the Abyss”

Fuckin’
Slaaaaayeeeeer!!! Ehm, så ja, lika bra å få ur sig det med en gång. Vi påpekar ju ofta att akten näst sist ut för kvällen är en av de viktigaste bokningarna då de skall kunna axla rollen som headline ifall något oförutsett skulle inträffa. Nu har det aldrig hänt men i år lämnar vi som sagt inget åt slumpen. För om kanske inte musiken faller alla i smaken så är det inget snack om saken att thrash-titanerna i Slayer lätt hade kunnat vara sist ut en sådan här kväll. De är ju trots allt ett av världens fem bästa band genom tiderna enligt eder festivalgeneral. Den aktiva karriären må vara avslutad men Kerry, Jeff, Tom och Dave har sagt att den finns en chans till återkomst och det är om Ulfstockledningen ringer. Sagt och gjort, ett kort samtal senare så är det nu klart att amerikanerna kommer till Ulfstockfestivalen med uppgiften att leverera äkta thrash metal och inget annat. Tag spjärn kära publik för nu blir det åka av för nu kommer Fuckin’ Slaaaaayeeeeer!!!



Chickenfoot
”Chickenfoot”

Det är de sista svalkande timmarna den 4 juli 2009. Nyss hemkomna från ett bröllop med nära vänner bjuder den högtidliga, ja rent av romantiska, stämningen en lust att lyssna på musik. Och hade det inte varit för alla mygg och knott så hade de två kamraterna suttit under ett äppelträd i solnedgången och låtit en kassettbandspelare sjunga ut nattens soundtrack. Istället fick ett närbeläget cykelförråd utgöra härbärge. Cyklar i varierande grad av reparationsbehov ställdes ut och ett par väderbitna trädgårdsstolar ställdes in. De båda kumpanerna slog sig ner och tryckte på play.

Där och då, the big bang. Bandspelaren dånade i förrådet på Söderkullagatan och vi blev befruktade av musiken. Graviditeten blev osedvanligt lång, fyra år! Enligt experter på biologisk mångfald är det endast kråshajen som kan konkurrera ifråga om dräktighetstid. Men förlossningen var smärtfri och ni har alla sett resultatet. När vårt skötebarn Ulfstock nu fyller tio gör vi naturligtvis vår stamfader till hedersgäst på kalaset

Nej, det är inget snack om saken! Det är klart att 2000-talets coolaste grupp alla kategorier; de som presenterat den fräschaste, spänstigaste och mest medryckande klassiska rockmusiken sedan Hedenhös, bandet som bjudit på några av de starkaste musikupplevelserna i mitt liv ska headlina Ulfstock X. Kamrater, gör er redo för
CHICKENFOOT!