För ett par år sedan körde vi en genomgång av de bästa brittiska hårdrocksbanden. Det är ett levande projekt som förr eller senare kommer att uppdateras, inte minst för att vi får upp öronen för artister vi tidigare missat men även för att man med åren kan komma att omvärdera musiken man hört tidigare. Men innan vi återvänder till de brittiska öarna tänkte vi oss besöka några andra länder och undersöka deras musikskatt. Och eftersom Kanada är ett av världens mest glesbefolkade länder känns det i pandemitider säkrast att röra sig där.
Vi har valt att fokusera på tio artister var, inte nödvändigtvis begränsade till hårdrocken men väl med en stark rockanknytning. Dessa är rangordnade följda av en kort presentation och vi ger er även tips på några album som vi anser vara väl värda att utforska. Utanför topp 10 ser ni också tio spännande bubblare i alfabetisk ordning. Mycket nöje!
JUXONS KANADALISTA
1. Rush (Toronto, Ontario)
Ett antal mäktiga livedokument
lyfte gruppens status till legendnivå under 2000-talet. Gruppens 70-tal är mest
omhuldat och prisat men deras 80-tal är bäst. Samtliga är med på min topp
10-lista över Rushalbum.
Favoritalbum: Moving Pictures (1981), Signals (1982), Power Windows
(1985)
2. Triumph (Mississauga/Toronto, Ontario)
Inte lika ambitiösa och anspråksfulla,
men minst lika bra som Rush under åren 1977-1986. Snöpligt, på gränsen till
patetiskt, liv efter det.
Favoritalbum: Allied Forces (1981), Never Surrender (1982), Thunder
Seven (1984)
3. Neil Young/Crazy Horse (Toronto, Ontario/Los Angeles, Kalifornien)
En i alla avseenden unik artist som
i mitt tycke är som bäst när han backas upp av Crazy Horse – deras livealbum
Weld är det bästa som kommit från Kanada i musikväg. Men han har gett ut mycket
fint på solokvist också.
Favoritalbum: Harvest (1972), Ragged Glory (1990), Psychedelic Pill
(2012)
4. Frank Marino/Mahogany Rush (Montreal, Quebec)
Han startade sin karriär 1972 som
en reinkarnerad Jimi Hendrix, sedermera tvillingsjäl med Uli Jon Roth och i
början av 80-talet öste han på likt Ted Nugent. Men Marino är större än summan
av beståndsdelarna. Om gitarrmaraton vore en OS-gren skulle jag sätta mina
pengar på Francesco Antonio Marino.
Favoritalbum: Mahogany Rush IV (1976), Juggernaut (1982), From the Hip
(1990)
5. Saga (Oakville, Ontario)
Skuttig, duttig och påhittig
progressiv poprock. Oerhört solid katalog, visserligen med svackor under
90-talet, men vitala igen under 2000-talet.
Favoritalbum: Silent Knight (1980), Heads or Tales (1983), Trust (2006)
6. Aldo Nova (Montreal, Quebec)
AOR-geni som tyvärr inte lyckats
hålla ihop sin egen karriär. Framgångsrik som producent och låtskrivare för
Celine Dion m.fl.
Favoritalbum: Aldo Nova (1982), Subject…Aldo Nova (1983), Blood on the
Bricks (1991)
7. The Jeff Healey Band (Toronto, Ontario)
Att Jeff fick avfyra gitarrsolot i
nyinspelningen av When a Blind Man Cries till en Ian Gillan-samling säger det
mesta om hans potential. Tyvärr fick han inte möjlighet att förverkliga den
fullt ut då han gick bort 2008.
Favoritalbum: See the Light (1988), Hell to Pay (1990), Heal My Soul
(2016)
8. April Wine (Halifax, Nova Scotia)
Gitarrbaserad melodirik rock med
rock’n’roll som bas och 60-talet som krydda.
Favoritalbum: First Glance (1978), Harder…Faster (1979), The Nature of
the Beast (1981)
9. Bachman-Turner Overdrive (Winnipeg, Manitoba)
Vore jag långtradarchaffis skulle
jag bära BTO-keps.
Favoritalbum: Not Fragile (1974), Four Wheel Drive (1975), Freeways
(1977)
10. Pat Travers (Toronto, Ontario)
Travers bemästrar det mesta på sin
gitarr men oavsett om han förenar funk med blues eller rock med reggae är det
underhållande.
Favoritalbum: Crash and Burn (1980), Black Pearl (1982), Can Do (2013)
BUBBLARE:
Bryan Adams
Black Mountain
Dalbello
Honeymoon Suite
Colin James
Loverboy
No Sinner
Robbie Robertson
Philip Sayce
The Tea Party
UFFES KANADALISTA
1. Neil Young (Toronto, Ontario)
Obestridlig etta trots att han numera är delvis amerikan. The Godfather of Grunge har i årtionden förgyllt vår tillvaro både med finstämda akustiska sånger som med ylande och rivig rockmusik. Få om någon kan förmedla känslor genom en gitarr som denna man och det spelar ingen roll vilken genren han ger sig på, det låter alltid Neil Young ändå.
Favoritalbum: Harvest (1972), Ragged Glory (1990), Living with War (2006)
2. Rush (Toronto, Ontario)
Jag är kanske inte lika bekväm med detta bands 80-tal som med deras 70-tal men på en bra dag så är det få som kan konkurrera med denna powertrios storhet. Den progressiva rockens obestridliga kungar och stilbildare. Inget annat band låter som Rush och inget annat band kommer heller att göra det i framtiden.
Favoritalbum: 2112 (1976), A Farewell to Kings (1977), Snakes & Arrows (2007)
3. Annihilator (Vancouver/ British Columbia)
Det första thrashbandet jag föll för och jag föll hårt. Trots skiftande laguppställningar, skiftande kvalité på albumen och även en del skiftande musikaliska inriktningar så har gitarristen Jeff Waters styrt sitt skepp med järnhand. Just variationen tror jag tilltalar mig mest men det mesta galenpannan Waters tar sig an tycks slå an positiva toner hos mig.
Favoritalbum: King of the Kill (1994), Refresh the Demon (1996), Waking the Fury (2002)
4. Danko Jones (Toronto, Ontario)
Kaxigaste killen i Kanada! Dankos rockmusik är stenhård, uppkäftig och oerhört medryckande. Riff- och åsiktsmaskinen må ha ett par svagare alster i katalogen men har alltid förmågan att hamra ut nya favoritlåtar. Powertrio i ordets rätta bemärkelse.
Favoritalbum: Born a Lion (2002), We Sweat Blood (2003), Sleep is the Enemy (2006)
5. Strapping Young Lad (Vancouver/ British Columbia)
Galenskapens främsta utövare inom musik heter Devin Townsend men inget av hans otaliga projekt kan mäta sig med hans benhårda orkester Strapping Young Lad. Det extrema metalkaos som denna grupp frammanade drev huvudpersonen själv till vansinne och ingen har lyckat kopiera konceptet sedan dess.
Favoritalbum: Strapping Young Lad (2003), Alien (2005), The New Black (2006)
6. Jeff Healey (Toronto, Ontario)
”Nice to see you all” sade den blinde supergitarristen Jeff Healey, satte sig ned och bjöd sedan Sweden Rock-publiken på en hejdundrande konsert. Ett av de starkaste konsertminnena för undertecknads del och ingen har vare sig före eller efter levererat blues så som Healey gjorde.
Favoritalbum: See the Light (1988), Hell to Pay (1990), Heal my Soul (2016)
7. Moxy (Toronto, Ontario)
Ett av Kanadas bäst bevarade hemligheter? Detta tungt rockande band släppte under andra halvan av 70-talet fyra mästerliga album som alla har sin egen identitet. Ett band som inte var/är rädda för att blanda tuffa riff med jazziga partier och medryckande refränger.
Favoritalbum: Moxy (1975), Moxy II (1976), Under the Lights (1978)
8. Pat Travers (Toronto, Ontario)
Från 90-talet och framåt har jag egentligen ingen koll på vad denna supergitarrist har pysslat med. Men hans 70-tal och delar av 80-talet är tillräckligt för att ge herr Travers en plats på denna lista. Hans mix av rock, blues och funk är nämligen helt oemotståndlig i de bästa stunder.
Favoritalbum: Pat Travers (1976), Makin' Magic (1977), Heat in the Street (1978)
9. We Hunt Buffalo (Vancouver/ British Columbia)
Jag vet inte om det finns någon öken i Kanada men detta är i alla fall landets främsta band när det kommer till tung och fuzzig ökenrock. Med psykedeliska övertoner, sabbathsvarta riff och medryckande melodier så är jakten på den stora buffeln igång!
Favoritalbum: Living Ghosts (2015), Head Smashed In (2018)
10. Frank Marino & Mahogany Rush (Montreal, Quebec)
Ytterligare en artist/band som jag har studerat på tok för lite. Men det jag hunnit insupa är kittlande bra. Lite Grateful Dead-flum möter yvig Hendrix-blues i ett gungande kanadensiskt rocksväng. Kommer bli en listraket utan tvekan.
Favoritalbum: World Anthem (1977), Juggernaut (1982)
BUBBLARE:
Anvil
April Wine
Bend Sinister
The Guess Who
Kataklysm
Kim Mitchell
Monster Truck
The Tea Party
Triumph
Zimmers Hole
