Då var det dags att summera årets första festival och det var en del som inte var som det brukar men det var ändå ett mycket lyckat arrangemang. Först så fick vi omlokalisera från Sandared till Hulta, Borås för att kunna säkerställa ett säkert och smittfritt festivalområde. Sen så hände något som aldrig har hänt varken i LiveStock- eller Ulfstockfestivalens historia. Ett band fick ställa in! Yawning Man som skulle leverera musik till kaffet fastnade i en Covid-kontroll och sattes i karantän. Som tur är var det just pausmusikakten som fick ställa in och ersättare var inte svårt att hitta men mer om det lite senare. Yawning Man lovar dock att sätta sig själva i ett års karantän för att kunna uppträda nästa år istället.
Först ut var blueslegendaren Johnny Winter som tog med sig bandet The McCoys med en viss Rick Derringer i uppställningen. Herr Derringer fick dock mest agera kompgitarr då Winters flinka fingrar levererade rivig Texasblues av klassiskt snitt. Det jammades friskt och trots att det var mestadels covers som spelades så var det ingen tvekan om att vem som stod på scen. En pigg inledning som värmde gott innan vår andra akt som var inga mindre än Marillion anlände! Grabbarna från de brittiska öarna med en viss fisk på sång gav oss ett nyansrikt, lättproggigt och melodistarkt set. De välsvarvade arrangemangen passade ypperligt ihop med Fish närvaro och personliga sång. Årets snyggaste konsert? Inte omöjligt men fuzzigast var utan tvekan tredje akt ut i from av Fu Manchu. Dessa stonerrocklegendarer gav oss ett svettigt, riffigt och mullrande set. Då de har en tendens att skruva upp tempot på sina låtar när de står på scen så blev det nästan punkigt emellanåt. Men när de väl sansade sig, lade sig till med Black Sabbath-tyngd i riffen och stoppade psykedeliska svampar i melodierna så höjde de sig över mängden. Festivalgeneralen var riktigt uppskruvad och levererade en och annan luftgitarräka under konserten.
Årets Ulfstockduell stod mellan sydstatsrockens två stora härförare och stilbildare. Först ut var The Allman Brothers Band som med sitt övermänskliga sinne för melodier och oefterhärmliga samspelthet trollband publiken. Deras utmanare Lynyrd Skynyrd kontrade i sin tur med medryckande riff och allsångsvänliga refränger vilket fick publiken att skaka sina lurviga. Poängmässigt (efter avrundning efter regelboken) så blev detta en oavgjord match men de stora vinnarna blev publiken som fick en mastodontstor dos av det bästa som sydstatsrocken kan erbjuda.
Mellan dessa två amerikanska giganter så skulle Yawning Man ha spelat men så blev alltså nu inte fallet. I stället så slog vi på stora Ulfstocktrumman och basunerade ut vårt problem. Det gav oss ett nytt problem. Precis ALLA svarade. Gamla som nya bekantskaper. Hur skulle vi kunna välja? Lösningen blev att vi bjöd in de mest hugade kandidaterna till en audition! De fick fixa allt själva så de styrda upp ett område likt klassiska Knebwoth Festival i England och intressanta artister om Status Quo, Dire Straits, Elton John och Pink Floyd med flera uppträdde medan vi åt smarrig chilli och intog kaffe med dopp.
Årets stora final stod självaste Yesterday & Today för! Y&T som de heter i folkmun öppnade spjällen, tryckte plattan i mattan och rockade röven av allt och alla! Ett hejdlöst rockröj bjöds vi på med medryckande melodier, allsångsvänliga refränger och ett band i absolut toppform. Inte minst bandets starke man Dave Meniketti stod längst fram på estraden och dirigerade så väl sina medmusiker som oss i publiken. En avslutning värdig en LiveStock-festival!
Avslutningsvis så vill vi tacka alla inblandade band och besökare för ett väl genomfört arrangemang och så redovisar vi samtidigt här nedanför hur poängen (Uffe och Juxon var de enda som betygsatte) för varje konsert utföll:
8,7 - Y&T - Yesterday & Today Live
8,3 - The Allman Brothers Band - Wipe the Windows, Check the Oil, Dollar Gas
8,1 - Marillion - Real to Reel
7,5 - Lynyrd Skynyrd - One More From the Road
7,4 - Fu Manchu - Live at Roadburn 2003
6,9 - Johnny Winter And - Live
/Festivalledningen
