Sammy
Hagar
samlar sina styrkor och fokuserar på att göra ett helgjutet album. Och lyckas!
Plattan svänger och sjuder över av livsbejakande musik och musikerna låter
superinspirerade. Trans Am (Highway Wonderland) och This Planet’s on Fire (Burn
in Hell) är rockklassiker, balladerna Child to Man och i synnerhet Never Say Die
är djupa och innerliga. Men tunggunget i Feels Like Love och den gnistrande
rock’n’roll-känslan i Straight to the Top bekräftar styrkan i låtskrivandet.
Ted
Nugent
plockar in Charlie Huhn som extra sångare och gitarrist istället för Derek St.
Holmes. Endast inbitna Ted Nugent-sympatisörer märker skillnad. Musikaliskt
traskar han vidare på sina riffiga jaktmarker och producerar ett stabilt album.
Inga direkta klassiker men däremot en jämnare kvalitet på låtmaterialet; Venom Soup,
Smokescreen och titelspåret är de mest välriktade skotten den här gången.
Fotnot:
Basisten Rob Grange, mannen bakom den unika basgången i hitlåten Stranglehold
från debutskivan, lämnade gruppen för att han ansåg att Ted investerade mer
pengar och tid på jakt än på sin musik.
