ULFSTOCKDUELLEN:DEEP PURPLE vs MOTÖRHEADMatch 5/?Come Taste the Band vs 1916

Denna match ställde Deep Purple-truppen upp med sitt Mark IV-spelsystem i form av Come Taste the Band medan Motörhead kom till spel med två gitarrister och albumet 1916. Två på förhand lite bortglömda pärlor i vardera bands diskografier men inte på något sätt sämre för det. Snarare tvärtom. Motörhead stormade fram i sedvanligt tempo med larmande gitarrer och ett jäkla driv. Klassiker som The One to Sing The Blues och Going to Brazil satte tonen direkt medan andravågen fortsatte på ett övertygande sätt med Love Me Forever i främsta led. Det visade sig dock att Deep Purple skulle vara övermäktiga denna afton. Med ett sjuhelsikes sväng, oväntade taktikändringar och med nykomlingar i truppen som David Coverdale och Glenn Hughes som nu vuxit in i matchstället och levererade på toppen av sin förmåga så dominerade bandet från start till mål. De snyggaste och starkaste stunderna hette Gettin’ Tighter, Love Child och You Keep on Moving.

Duellpoäng:

Come Taste The Band 8/10

1916 7/10

ULFSTOCKDUELLEN:BOB DYLAN vs NEIL YOUNGMatch 2/8Highway 61 Revisited vs After the Goldrush

Highway 61 Revisited (1965) är Bob Dylans sjätte album och andra på raken med elektriskt kompband. Han fick utstå mycken spott och spe under ett par år för att han sadlade om från protesttrubadur till rockstjärna men rockhistorien har gett honom rätt. Like a Rolling Stone hör till det allra heligaste som gavs ut under 60-talet och den elva minuter långa balladen Desolation Row (på svenska ungefär ”De ensligas allé”) fascinerar än idag. Men här finns även uppsluppenhet och humor uppblandad med glödande bluesslingor i Tombstone Blues. 7P

Även om man bland gästerna hör medlemmar ur Crazy Horse räknas After the Goldrush (1970) som Neil Youngs andra soloalbum. Följaktligen känns albumet inte lika solitt som Everybody Knows This is Nowhere utan tangerar snarare countryrock. Men albumets sida ett och dess toppar i synnerhet är guld värda; titelspårets sköna gung kontrasteras av tung sydstatsrock i Only Love Can Break Your Heart och den politiskt laddade Southern Man. Den romantiska When You Dance I Can Really Love är tyvärr alldeles för ensam om att gripa tag om sin lyssnare under skivans andra halva. 6P

Duellpoäng:

Highway 61 Revisited: 7/10

After the Goldrush: 6/10

ULFSTOCKDUELLEN:BOB DYLAN vs NEIL YOUNGMatch 1/8The Times They are A-Changin’vsEverybody Knows This is Nowhere

The Times They are A-Changin’ (1964) är Bob Dylans tredje album och precis som tidigare är det barden Bob - nasal sång, tutande munspel och rudimentärt gitarrplock - som efterapar folkrockens skråmästare Woody Guthrie. Det hade varit lätt att avfärda det här, men det går bara inte. För här finns en artist i vardande som faktiskt har något att säga. Titelspåret är en klassiker och Ballad of Hollis Brown är nära på lika stark med sitt Johnny Cash-skuggande gung.

Everybody Knows This is Nowhere (1969) är Neil Youngs första album med Crazy Horse som kompband. Albumet där legendariska låtar som Cinnamon Girl, titelspåret, Down by the River och Cowgirl in the Sand föds. Den stapplande rytmen, de jambaserade strukturerna i låtarnas långa instrumentala partier och den vädjande sångrösten - allt är intakt redan här.

Duellpoäng:

The Times They Are A-Changin’: 6/10

Everybody Knows This is Nowhere: 7/10

ULFSTOCKDUELLEN:BOB DYLAN vs NEIL YOUNG

De har båda verkat inom och påverkat populärkulturen under de senaste 50 åren och de visar inga tecken på att dra ned på tempot. Den ena har tagit emot utmärkelser i överflöd: polar- och nobelpris, en Oscarstatyett, medalj av Obama och har fler grammisar än vad han kan hålla reda på. Den andre har vunnit grammisar samt en handfull Junostatyetter. Vi pratar naturligtvis om Bob Dylan och Neil Young. Dylan har flera gånger hyllats som tidernas främsta låtskrivare och textförfattare medan Young har mejslat ut ett helt eget personligt sound samt fått den inofficiella titeln ”The Godfather of Grunge”. De är två unika och stilbildande artister vars karriärer har vandrat sida vid sida; ömsom hyllade för sin genialitet, ömsom bespottade när de inte motsvarat förväntningarna. Ja, Neil Young blev rent av stämd av sitt eget skivbolag för att han inte producerade vad Geffen Records hade räknat med! Men de har alltid stått vid sin musa och de har tagit inspiration från varandra samt uttalat ömsesidig beundran. Medan Dylans styrka sitter i hans historieberättande excellerar Young med ett talande gitarrspel och vi vill med denna duell helt enkelt se och försöka jämföra dessa två rockgiganter med varandra.

Avgjorda matcher:

Match 1/8: The Times They Are A-Changin’ vs Everybody Knows This is Nowhere 6-7

Match 2/8: Highway 61 Revisited vs After the Goldrush 7-6

Match 3/8: John Wesley Harding vs Harvest 6-8

Match 4/8: Desire vs Zuma 7-6

Match 5/8: Infidels vs Life 8-7
Match 6/8: Oh Mercy vs Ragged Glory 7-8

Kommande matcher:

Match 7/8: Love and Theft vs Silver & Gold

Match 8/8: Modern Times vs Psychedelic Pill