Ännu
en Ulfstockfestival har kommit till ända och det är dags att se tillbaka innan
det är dags att börja blicka framåt igen. Med facit i hand så kändes det som
att årets lägstanivå var den högsta vi någonsin haft. Våra besökare hade
svårigheter att sammanställa sina individuella listor som sedan lämnades in och
fastställde vilket band som utsågs till festivalens bästa. Men vi tar det från
början.
Av hävd inleds Ulfstock av en bluesakt och i år kan vi ha haft en av de mest prominenta gästerna någonsin i form av Buddy Guy. Med variationsrik men ändå jordnära blues som är fylld med skäl och livekänsla levererar han ett ganska långt set men aldrig att det blir trist. Tyvärr var inte alla besökare på plats när Buddy spelade så han fick stå utanför tävlan när festivalens bästa framträdande skulle utses. Vi som var där kan dock meddela att han hade gett vinnaren en rejäl match.
Av hävd inleds Ulfstock av en bluesakt och i år kan vi ha haft en av de mest prominenta gästerna någonsin i form av Buddy Guy. Med variationsrik men ändå jordnära blues som är fylld med skäl och livekänsla levererar han ett ganska långt set men aldrig att det blir trist. Tyvärr var inte alla besökare på plats när Buddy spelade så han fick stå utanför tävlan när festivalens bästa framträdande skulle utses. Vi som var där kan dock meddela att han hade gett vinnaren en rejäl match.
Att
uppträda på Ulfstocks Black Gold Stage är naturligtvis något av det finaste en
musiker kan göra men man kan ju undra vilka band som skall fylla de stora
arenorna i framtiden? Vi vill försöka förutspå dessa är och kommer framöver att
boka minst två band till varje festival som vi tror lite extra på. I år fick Alter Bridge och DeWolff visa upp och sig och de tog uppgiften på största allvar.
Alter Bridge rullade ut en massiv gitarrmatta som då och då fylldes med
medryckande refränger och snygga melodier medan DeWolff tog oss tillbaka till
det gyllene sjuttiotalet men på ett nytt och fräscht sätt. Vilka som kan komma
att fylla Ullevi framöver får tiden utvisa men känslan är att Alter Bridge
ligger närmast till hands bara de skaffar sig en annan producent som kan styra
upp grabbarna i studion.
Toto redde sedan ut
begreppen västkustrock och AOR medan festivalgeneralen smått oväntat dansade
med i köket till musiken. När Ramones
intog scenen så dansades det inte direkt men Ulfstockarnas första möte med punk
på festivalen kändes ändå som ett uppskattat inslag även om inte alla låtarna
gick att skilja ifrån varandra. Skiljer sig från andra gör definitivt King’s X med sin lättproggiga och
utmanande musik som imponerade på de flesta i publikhavet. Imponerade gjorde
även årets kanadensiska inslag i form av Moxy
som med sin finurliga sjuttiotalsrock lät just väldigt kanadensiskt.
Ulfstock
är numera en så pass etablerad festival så vi kan kosta på oss att boka ett
band som Thin Lizzy och INTE placera
dem som headline. Vice festivalgeneral Juxon påstod att irländarna inte skulle
bjuda på de största hitsen utan på ett mer exklusivt set men vi andra ställdes
oss frågande då vi fick både Opium Trail
som Dancing in the Moonlight bland
flera kanonlåtar. Sedan fick publiken en utmaning som heter duga då Stephen Stills och hand band Manassas bjöd på en konsert i fyra
akter. Rock, pop, country, bluegrass och lite till delades snyggt upp och
aldrig har väl en ”special guest” bjudit på en sådan utmanande konsert på
Ulfstock?
Headline
var som vanligt hemlig in i det sista och trots ledtrådar (och en festivalgeneral
visste vilka det var och lyckades hålla truten) så har vi lyckats hålla bandet
hemligt fram till konsertstart. Då fick Ulfstockbroder Daniel höra ledtrådarna
för första gången och vräkte ur sig D-A-D!
Vilket så klart var rätt! Danskarna levererade sedan ett högenergiskt set som
imponerade på alla och det var inte så konstigt när det sedan visade sig att de
även blev utsedda till bäst på festivalen.
När
alla poäng var inlämnade och uträknade så såg ”tabellen” ut så här:
1.
D-A-D - Riskin’ it All
2.
Thin Lizzy - Bad Reputation
3.
Moxy - Moxy
4.
King’s X - Gretchen Goes to Nebraska
5.
Alter Bridge - The Last Hero
6.
DeWolff - Thrust
7.
Ramones - Ramones
8.
Stephen Stills & Manassas - Manassas
9.
Toto - Isolation
Utom
tävlan: Buddy Guy – Born to Play Guitar
Sen
satte ju Uffe och Juxon naturligtvis sina egna betyg på skivorna för Ulfstocktoppen
som brukligt och då ser det ut så här:
7,9
Thin Lizzy - Bad Reputation
7,5
D-A-D - Riskin’ it All
7,2
DeWolff - Thrust
7,2
Moxy - Moxy
6,8
King’s X - Gretchen Goes to Nebraska
6,7
Stephen Stills & Manassas - Manassas
6,4
Buddy Guy - Born to Play Guitar
6,2
Alter Bridge - The Last Hero
5,6
Ramones - Ramones
5,4
Toto - Isolation
Med
detta så vill vi i festivalledningen tacka för oss och välkomna åter!