THE JEFF HEALEY BAND
"See the Light"
Ulfstock är punkten där alla parallella existenser möts. Platsen där de levande och hädangångna dansar tillsammans. Men blott för en kväll. Så se till att vara på plats när den blinde Torontosonen Jeff Healey med band återuppstår och på sitt oefterhärmliga vis dansar med sin gitarr; när han med sin varmt deltagande stämma låter dig förstå att han trots allt kan se in i ditt allra innersta; när han med sin djupa musikalitet visar att bluesen är det universella språket.
EDGAR WINTER'S WHITE TRASH
"Edgar Winter's White Trash"
Johnny Winter gjorde ett bejublat framträdande på festivalen ifjol och nu kommer han, mot alla odds, tillbaka! Johnny må ha lämnat jordelivet bakom sig men det hindrar honom inte från att ackompanjera sin mångsidige bror Edgar Winter när den samme kommer till Ulfstock med sitt band White Trash! Edgar är precis som sin bror väl insatt i bluesens blå toner men besökarna kommer här få en paljett av musikaliska färger. Bandet som består av en hel hop musiker är nämligen inte rädda för att blanda rock och blues med soul och funk. Så länge det svänger så är det gott nog tycks devisen vara och vi på Ulfstock kan inte säga emot.
DAN REED NETWORK
"The Heat"
När Dan Reed äntligen fick klartecken att äntra Black Gold Stage med sitt Network blev han salig av lycka. “Vad förväntar ni er av oss?”, frågade han när han hämtat andan. “Tja, är det något Ulfstock skyr som pesten så är det artister som föreställer någon annan. Living Colour har redan spelat här och vill vi ha Bon Jovi så får vi honom. Så var bara sanna mot er egen konst”, blev uppdragsbeskrivningen.
SIENA ROOT
"A Dream of Lasting Peace"
Långt före vi ens hade hört talas om Graveyard och liknande akter så har Stockholmska Siena Root levererat organisk, jammig och tungriffad rockmusik. Detta kollektiv vars musik har rötterna i sextio- och sjuttiotalet har haft en stadig formkurva sedan debuten och har med sina två senaste alster spetsat till sig och etablerat sig som de främsta i genren. För detta har bandet också belönats med att få agera uppvärmare åt självaste Deep Purple på deras senaste turné och alla fans av den djuplila gruppen bör få något nostalgiskt i blicken när de hör Siena Root. Ulfstockpubliken kan förvänta sig skäggig orgelrock som svänger!
GILLAN
"Toolbox"
2013 var Ian Gillan hos oss och smorde våra trumhinnor med sin silverröst. Inför att återvända säger Ian: “Hade jag inte haft någon annan sida att visa så skulle jag vid min ålder inte stå och köa för att få uppträda på en sommarfestival i Sverige. Men med mitt rock'n'roll-band Gillan har vi en annan agenda än den vi har i Purple. Vi har turnerat mycket på pubar runt om i England och Skandinavien så vi är säkra på att vi har med oss ett budskap som en festivalpublik kan instämma i”. Och vad är det om man får fråga? “Hehehe…” skrattar Ian. “Skål”!
DAVID LINDLEY & EL RAYO-X
"Very Greasy"
Vi är glada att kunna meddela att David Lindley än en gång kommer och spelar för oss under lunchen. Efter hans bejublade uppträdanden på Ulfstock så har han blivit svårare och svårare att boka då i princip alla vill boka honom. Vi ser herr Lindley som en del av Ulfstock numera och är glada för var gång han kan ställa upp. 2017 kan mycket väl bli sista gången på länge så se till att ta tillfället i akt.
FOGHAT
"Fool for the City"
Årets amerikanska sydstatsrockinslag kommer från England och heter Foghat! Det var under sjuttiotalet som dessa grabbar blandade brittisk arbetarrock med amerikansk sydstatssväng och på så sätt lyckades fånga det bästa från två kontinenter. Efter att ha tokkraschat med åttiotalet rent musikaliskt så har bandet numera hittat tillbaka till den riffiga rocken och är aktiva än idag. Men till Ulfstock kommer de inte för att spela nytt material utan för att leverera som i fornstora dagar med låtar från det rätta årtiondet!
GREAT WHITE
"Great White"
Great White's Mark Kendall är mycket väl medveten om att mycket står på spel när han äntrar Black Gold Stage med sitt Great White. ”Så har det alltid varit”, säger gitarristen. ”Vi är från Los Angeles och tampades redan från början med grupper som Mötley Crüe, Ratt och Dokken och senare under åttiotalet med Skid Row och Guns'N'Roses. Men vi har alltid haft förtröstan i våra rötter Led Zeppelin, Humble Pie och The Who. Det var aldrig någon som sade till dem vad de skulle spela, eller hur? Så vad vi kommer att göra är att gå upp på scenen och ge publiken ett bett de sent ska glömma - Jaws are back!”. Vi i festivalledningen ryser redan av välbehag. Så rusta dig med harpun (om du tror att det hjälper), hehehehe...
TYGERS OF PAN TANG
"Spellbound"
Mycket rock och lite heavy metal så här långt? Det skall vi ändra på nu när vi stolt kan presentera Tygers of Pan Tang! Detta legendariska New Wave of British Heavy Metal-band är må hända inte med i diskussionerna när de största i genren skall utses men inte är de mycket sämre för det. Någon närmare presentation än så bemödar vi oss inte med utan konstaterar att detta är klassisk brittisk heavy metal från tidigt åttiotal och vem kan inte gilla det? Och ja, för den inbitne NWOBHM-konnässören så kan vi meddela att det är bandets klassiska sättning med en viss John Sykes i ledet som kommer och förgyller vår festival!
MARILLION
"Script for a Jester's Tear"
En dag när Fader Juxon sonderade den progressiva rockterrängen sprang han på de tre vise männen. "Var hälsad Juxon", sade den äldste och skäggigaste av männen. "Vi behöver vattna våra mulåsnor och plåstra om våra stjärtar. Hjälp oss och du får tre önskningar". Efter tjänsterna var det dags för gentjänsterna. "Jag vill ha något dramatiskt till Ulfstock", och Juxon fick Genesis. "Gott, och nu vill jag ha något episkt". Poff! Genesis försvann och Camel dök upp. "Vid profetens skägg!" utbrast Juxon. "Oj, det verkar som om det blir en allt i ett-uppfyllelse" sade den äldste och skäggigaste. "Hmm, då väljer jag till något melodiöst", tillade Juxon efter en stunds begrundan. Det pyste en stund i Camel och emedan de tre vise männen klev upp på sina mulor och tog farväl växte en dramatisk, episk och melodiös skepnad fram - Marillion.
THE WHO
"Who's Next"
Som vanligt numera på Ulfstockfestivalen så är huvudakten hemlig in i det sista. Dels för att vi gillar överraskningsmomentet och dels för att kontrakten på de största artisterna sällan är påkritade innan festivalledningen känner sig nöjda med valet. Artisterna har ingenting att säga till om i detta fall. De får helt enkelt finna sig i att eventuellt bli ratade i sista sekund och aldrig få tala om det för någon. Hur som helst så känns faktiskt årets sista band ut ganska så spikat. Men vem kan det vara? Ja ser man till startfältet överlag så är det ju väldigt mycket rock (bluesrock, progressive rock, soulrock etc) och väldigt lite tung metal. Kan det betyda något kanske? Eller kan djurtemat som uppenbarade sig i slutet på bandpresentationerna leda in oss på något? Känslan är ändå att sista akten är ett riktigt klipp och innan sista låten är över så lovar vi att ni inte kommer känna er lurade.
